Hjärtsvikt

Rekommenderad fysisk aktivitet vid kronisk hjärtsvikt

Prognosen vid hjärtsvikt kan förbättras avsevärt med rätt medicinering. Vilken behandling som bör ges beror bland annat på sjukdomens svårig­hetsgrad och bakomliggande orsak. Klassificering av hjärtsvikt kan göras enligt NYHA. För diagnostik och behandling hänvisas till: www.escardio.org "2016 ESC Guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure”, och Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård 2015, socialstyrelsen.se, samt vårdprogram för Västerbotten (finns på linda under Vårdpraxis).

Levnadsvanor Goda levnadsvanor är av hög prioritet för både prevention och behandling. Generella rekommendationer ges i början av hjärt-kärlkapitlet. Rekommendationer för hjärtsviktsspecifik träning ges i rutan för FYSS i början av diagnosavsnittet och är ett viktigt komplement för stabila patienter (NYHA II-III).

Egenkontroll och råd vid framförallt NYHA III-IV Begränsat vätskeintag (1,5-2 liter) vid svåra ödem. Regelbunden viktkon­troll. Flexibelt diuretikaintag (så låg dos som möjligt). Undvik stora målti­der.

Läkemedelsbehandling

NYHA I            
Bör behandlas med ACE-hämmare eller ARB. Vid genomgången hjärtinfarkt ges även betablockad.

NYHA II-IV    
ACE-hämmare eller ARB i kombination med betablockad samt aldosteronantagonist titreras till måldos (eller högsta tolererbara dos) enligt nedan. Om kvarvarande symptom efter att dessa läkemedel titrerats görs förnyat EKO och om fortsatt måttligt till uttalat nedsatt EF (< 40%) vid detta bytes ACE-hämmare/ARB mot kombinationsbehandling neprilysinhämmare + ARB. Sådan behandling insättes lämpligtvis vid hjärtsviktsmottagning, av förskrivare inom kardiologi eller internmedicin men får gärna förnyas i primärvården i samband med övrig receptförnyelse.  Kostnaden för detta relativt dyra preparat kommer ej på primärvården. Observera att INTE samtidigt förnya recept på gamla ACE-hämmare eller ARB då det medför påtaglig risk för angioödem.

ACE-hämmare

ramipril

måldos 5 mg x 2

t.ex. Ramipril*

ARB

candesartan

måldos 32 mg x 1

t.ex. Candesartan*

Betablockerare

bisoprolol

måldos 10 mg x 1

t.ex. Bisoprolol*

karvedilol

måldos 25 mg x 2

t.ex. Carvedilol*

metoprolol

måldos 200 mg x 1

t.ex. Metoprolol*

Aldosteronantagonister

spironolakton

måldos 25 mg x 1

t.ex. Spironolakton*

eplerenon

måldos 25-50 mg x 1

t.ex. Eplerenon*

Neprilysinhämmare + ARB

sakubitril-valsartannatriumhydrat

Entresto

Observera risken för hyperkalemi vid behandling med aldosteronantagonist, särskilt i kombination med ACE-hämmare, ARB eller neprilysinhämmare. S-Na/K/Krea måste kontrolleras före insättningen och följas efter insättningen. Vid hyperkalemi görs i första hand dosjustering. Vid magåkomma såsom diarré är risken särskilt hög och då bör man ha extra bra koll och överväga tillfällig minskning/utsättning. Se avsnittet Njurfunktion.

SGLT2-hämmare

SGLT2-hämmare har visats minska risken för sjukhusinläggningar och kardiovaskulär död vid hjärtsvikt med eller utan samtidig diabetes typ 2. Allt talar för en klasseffekt men för närvarande är det endast dapagliflozin (Forxiga) 10 mg som har subvention vid hjärtsvikt. Observera att subventionen är begränsad till patienter med symtomatisk hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion trots optimerad behandling med RAAS-blockad, betablockad och MRA, eller utan MRA när MRA inte är lämpligt.

Vid hjärtsvikt och samtidig diabetes typ 2 rekommenderar Läkemedelskommittén i första hand att överväga kombinationen empagliflozin och metformin (Synjardy), se kapitlet om diabetes typ 2. Vid hjärtsvikt och samtidig diabetes typ 2 bör SGLT2-hämmare övervägas oavsett HbA1c-nivå.

Diuretika

furosemid

t.ex. Furix*

Diuretika ges som symtomlindring vid tecken till vätskeöverskott, dosen hålls så låg som möjligt. Vid hypokalemi och hypomagnesemi föreslås ett tillägg av aldosteronantagonist i stället för kalium/magnesiumtillskott.

Digitalis

digoxin

Digoxin

Digitalis har ingen bevisad effekt på mortalitet men minskar morbiditet och sjukhusinläggningar. Övervägs om kvarstående symtom trots ovanstående prognosförbättrande behandling, särskilt vid samtidigt förmaksflimmer. Observera att nedsatt njurfunk­tion innebär uppenbar risk för intoxikation. Speciell uppmärksamhet ägnas behandling av äldre och vid kombination med spironolakton. S-digoxin i intervallet 0,7-1,2 nmol/L förefaller vara optimalt.

Vaccination

Årlig vaccination mot influensa samt pneumokockvaccination.

*utbytbart