Osteoporosprofylax vid peroral kortisonbehandling

Planerad behandling motsvarande 5 mg prednisolon under 3 månader eller mer kräver ställningstagande även till osteoporosprofylax, särskilt vid ålder över 65, tidigare benskörhetsfraktur, låg bentäthet och till postmenopausala kvinnor. Kortisoninducerad osteoporos är den vanligaste sekundära orsaken till osteoporos. Benpåverkan och frakturer kommer tidigt vid kortisonbehandling och det finns ingen säker lägsta dos eller behandlingstid. Frakturer uppkommer vid högre bentäthetsvärden och den individuella känsligheten är stor. Högre doser kortison, högre ålder och högre fallrisk samt tidigare fraktur ökar alla riskerna för ny fraktur. Tänk också på att kortisonbehandling vid t ex polymyalgia reumatika ofta blir längre än man först planerat. Vid mångårig peroral kortisonbehandling finns ingen rekommendation att sluta med bisfosfonater efter 5 år, men en utvärdering av behandlingen och värdering av fortsatt indikation bör göras regelbundet, senast efter fem års behandling.

Förslag till hållpunkter

Premenopausal kvinna och man <50 år, utan tidigare lågenergifraktur Kalk- och D-vitamin som singelbehandling. Inte rutinmässigt DXA, överväg individuellt.

Postmenopausal kvinna och man >50 år, utan tidigare lågenergifraktur Kalk- och D-vitamin som singelbehandling. Remiss för DXA, med önskemål om undersökning inom 30 dagar. Vid T-score <-1.0 ges benspecifik behandling. Om man behandlar med höga doser (ex Prednisolon >30 mg) - starta benspecifik behandling direkt, vänta inte på DXA.

Postmenopausal kvinna och man >50 år, med tidigare lågenergifraktur eller osteoporos (DXA T-score <-2.5)
Kalk och D-vitamin samt benspecifik behandling initieras parallellt med kortisonbehandlingen, remiss för DXA som baselineundersökning, inför ställningstagande till ev. anabol behandling, uppföljning samt inför ev avslut av behandling.

Alla läkemedel i stycket preparatval är tillämpliga.