ff8b15d9-bf55-48f8-a120-9f6d79544411.pdf

Innehåll

Sammanfattning .............................................................................................1
Bakgrund och genomförande av försöken ..................................................... 2

Bakgrund och syfte.....................................................................................2
Förväntad projektnytta................................................................................ 3
Projektorganisation och samarbetspartners ................................................ 3
Projektgenomförande .................................................................................4

Testpersoner och kommunikationssätt.................................................... 5
Program för videosamtal......................................................................... 7
Hårdvara och internetuppkoppling ......................................................... 8
Anpassningar för tillgänglighet ..............................................................9
Jämförelse med förskrivna produkter ................................................... 10
Metodik................................................................................................. 10

Projektresultat och projektmål ..................................................................... 11

Brukaren/användaren................................................................................ 11

Fallbeskrivning 1 .................................................................................. 11
Fallbeskrivning 2 .................................................................................. 12
Fallbeskrivning 3 .................................................................................. 12
Fallbeskrivning 4 .................................................................................. 13
Fallbeskrivning 5 .................................................................................. 13
Nytta för målgruppen döva personer/hörselskadade personer.............. 14
Nytta för målgruppen dövblinda personer ............................................14
Nytta för målgruppen personer med tal/språksvårigheter..................... 14

Landstinget/regionen ................................................................................ 19

Befintlig organisation för re-/habilitering och hjälpmedelsförsörjning 19
Organisationen och projektet ................................................................ 22

Analys och slutsatser.................................................................................... 28

Brukarens perspektiv ................................................................................ 28
Fritt val ..................................................................................................... 29
Behov av stöd vid användande av konsumentteknik................................ 29
Förskrivning, frittie val, stöd .................................................................... 30
Projektresultat - framtida arbete inom landstinget/regionen .................... 31

Hjälpmedel och/eller konsumentteknik ................................................ 33

Analys och slutsatser ................................................................................35

Policy ....................................................................................................36
Aktiviteter för implementering .............................................................37

Bilagor..........................................................................................................38

Referenslista .........................................................................................38

Sammanfattning

Hjälpmedelsverksamheten i Västerbottens Läns Landsting (VLL) har under
ett års tid genomfört ett projekt med målsättningen att ge ökad kunskap om
hur konsumentprodukter kan användas och anpassas som stöd i
fjärrkommunikation. Projektet har bedrivits enligt Hjälpmedelsinstitutets
riktlinjer för försöksverksamhet inom Alternativ telefoni - från särlösning
till lösning. Projektet har haft en referensgrupp med personer som arbetar
med tal- och språksvårigheter, grav hörselnedsättning, döva eller dövblinda.
Nio testpersoner med olika funktionsnedsättningar och tolv anhöriga har
provat videosamtal i olika hårdvara: smartphone, surfplatta, bärbar PC eller
stationär dator. Alla deltagare hade redan privat hårdvara som gick att
använda för videosamtal och programmen är gratis. Fyra av testpersonerna
fick låna surfplattor för att kunna bidra med erfarenhet av den tekniken. För
några testpersoner har videosamtal varit mer funktionellt än andra
fjärrkommunikationssätt. Videosamtalet ger möjlighet att berätta och
reagera på ett direkt sätt, med föremål, tecken, mimik och naturliga signaler.
De flesta lärde sig tekniken snabbt. Trots detta användes videosamtal i lägre
grad än förväntat, som mest någon gång i veckan. Några använde sig hellre
av rösttelefon, SMS eller e-post. De goda exemplen visar dock att tekniken,
med metodstöd, bör erbjudas för fler. Metodik och gränssnitt behöver bland
annat utvecklas för att underlätta användandet av AKK på distans och för att
underlätta för samtalspartnern att ge stöd, t ex pekprata.
Videosamtal med konsumentprogram är i dagsläget inte likvärdigt med
telefoni; det används främst av privatpersoner, fungerar bara mellan
personer som använder samma program och kräver god uppkoppling. Det
går i dagsläget inte att nå SOS Alarm, alla bildtelefoniprogram och
tolktjänsterna för text, tecken eller otydligt tal via de program för
videosamtal som vi testat (Jitsi, Tango, Skype, Windows Live Messenger).
Programmen är däremot lämpade för socialt umgänge. Det ger möjlighet till
mobil kommunikation, men bildkvaliteten är beroende av uppkopplingen.
En hindrande faktor vid förskrivning är att vuxna västerbottningar med IT-
konal- och språksvårigheter bara har tillgång till logopeder på sjukhusen,
förskrivare av alternativ telefoni saknas i hemrehabilitering, primärvård,
kommunala omsorger och Särskilt stöd och habilitering för vuxna.
När texttelefon och fax var de huvudsakliga hjälpmedlen passade
lösningarna bara en smal (skrivande) brukargrupp, när det finns tekniska
lösningar för fler behov ökar kraven på förskrivarna och därmed behovet av
metod- och teknikstöd från hjälpmedelsverksamheten.

Bakgrund och genomförande av försöken

Bakgrund och syfte

Hjälpmedelsinstitutet (HI) och Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i
uppdrag av regeringen att driva försöksverksamhet med intresserade
landsting. Försöken ska syfta till att öka användningen av konsumentteknik
som hjälpmedel för alternativ telefoni. Uppdraget i sin helhet kan läsas på
regeringskansliet webb: www.regeringen.se/sb/d/108/a/161829.
Regeringskansliets ärendenummer är S2011/1810/FST.
Hjälpmedelsinstitutet samlar dokument, trycksaker m.m. om
regeringsuppdraget på sin webb: www.hi.se/alternativtelefoni.

Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten har bedrivit ett delprojekt inriktat
på förskrivning och stöd till att använda allmänna produkter för personer
med särskilda behov. Andra landsting har haft liknande delprojekt som
samordnats av Hjälpmedelsinstitutet.

Förskrivarna har upplevt att det är svårt att tillgodose behovet av
fjärrkommunikation för personer med tal- och språksvårigheter och icke
tecknande vuxendöva (äldre). På senare år har endast ett fåtal personer i
Västerbotten med tal- eller språksvårigheter fått del av Socialstyrelsens
stimulansbidrag för utrustning för fjärrkommunikation.

Bildtelefoner och utrustningar för totalkonversation (rörlig bild, ljud och
text) har främst förskrivits till gruppen döva och hörselskadade som kan
teckenspråk. Tekniken gör att tecknande personer kan ha direktkontakt med
varandra på sitt modersmål (teckenspråk), och med vem som helst via
teckentolk. Majoriteten av lösningarna som i dagsläget förskrivs i länet är
datorer med programvara för totalkonversation.

Både för personer med tal- och språksvårigheter och personer som blivit
hörselskadade sent i livet är det ovanligt att andra i bekantskapskretsen
använder alternativ telefoni. Många av personerna med tal- eller
språksvårigheter har även svårt att använda sig av skrift tillräckligt snabbt
eller korrekt för att texttelefoni ska vara ett funktionellt
kommunikationssätt. Gruppen som fått försämrad syn och hörsel i hög ålder
är oftast inte teckenspråkiga och både de själva och deras jämnåriga är
ovana vid datateknik. För dessa båda grupper finns ett stort behov av att
hitta kommunikationssätt som passar för personernas sociala kontaktnät.

Praxis är att man får välja ut en anhörig som får motsvarande utrustning.
Med texttelefon kan man ringa via förmedlingstjänst som läser upp det
skrivna för andra samtalspartners, men för många är det svårt att skriva och
läsa tillräckligt snabbt och korrekt för att det ska bli ett funktionellt
kommunikationssätt. Tolktjänsten för bildtelefon är endast tänkt för
tecknande personer. För personer med tal- och språksvårigheter finns
tolktjänsten Teletal men tjänsten baseras helt på ljud (personens eget tal
eller ljud från samtalshjälpmedel). Taltjänst saknas i länet.

Västerbottens delprojekt har som syfte att ge förskrivare fördjupad kunskap
om hur konsumentprodukter kan användas och anpassas som stöd i
fjärrkommunikation. Människor med kommunikationshinder behöver få
bättre förutsättningar att fjärrkommunicera på samma villkor som andra
medborgare. I denna rapport blandas resultat av delprojektets egna
laborationer, erfarenheter från testpersonerna, referensförskrivarnas och
deras chefers synpunkter och projektgruppens resonemang.

Förväntad projektnytta

Förhoppningen är att hitta enkla sätt att kommunicera på distans där den
enskilde brukarens styrkor tas tillvara. Bäst vore att hitta lösningar som
fungerar till sådan teknik som allmänheten använder, så att brukaren kan nå
alla den behöver nå och att support kan ges av personer utan
specialkunskaper. Det övergripande målet är ökad delaktighet.

Projektorganisation och samarbetspartners

Projektet har bedrivits inom Hjälpmedelsverksamhetens
kommunikationsteam DRC. Projektrapporten är skriven av
hjälpmedelskonsulent/logoped Signe Rejdvik och Marcus Eriksson, inhyrd
IT-konsult. Båda har arbetat med funktionsnedsättningar och
kommunikationshjälpmedel sedan 2003. I projektgruppen har även en
hjälpmedelstekniker och en IT-konsult från teamet ingått. Annan personal
från teamet har också involverats utifrån sina kunskaper om funktionell
kommunikation, kognitivt stöd, ergonomi och administration.
Andra samarbetspartners har varit Särskilt stöd och habilitering för vuxna,
Barn- och Ungdomshabiliteringen, Tolkcentralen, Logopedverksamheten i
den specialiserade sjukhusvården och Syn- och hörselrehabiliteringen.

Hjälpmedelsverksamhetens projektgrupp har haft tillgång till en
referensgrupp från berörda verksamheter, med arbetsterapeut,
specialpedagog, hörselpedagog, synpedagog och två logopeder. Vid fyra
tillfällen har referensgruppen träffat projektgruppen. De har fått information
om program och produkter, deltagit i workshops och kommit med
synpunkter på informationsmaterial, enkäter och manualer. Nio testpersoner
med olika funktionsnedsättningar valdes ut av förskrivarna. Förskrivarna
har gjort kartläggning och uppföljning och i varierande grad varit delaktiga i
leverans, inträning och support.

Projektet har under 2012 spridit information i olika sammanhang.
Brukarorganisationerna som riktar sig till personer med tal- och
språksvårigheter eller hörselskador erbjöds att komma med synpunkter och
få stöd i att komma igång med videosamtal. Information gavs även via
hjälpmedelsverksamhetens brukarråd. Afasiföreningen bidrog med
synpunkter och en presentation om afasi och ny teknik hölls för värdinnor
från föreningens Prova På Rum i Västerbotten och Västernorrland.
Projektet har träffat Tolkcentralen, länets policygrupp för Elektronisk
kommunikation

, arbetsterapeuter i Särskilt Stöd och Habilitering för vuxna

och kommer att möta Barn- och Ungdomshabiliteringens arbetsterapeuter
och logopeder och länets neuro-logopeder senare under hösten.
Presentationer om ny teknik och fjärrkommunikation har hållits vid flera
tillfällen: Offentlig föreläsning arrangerad av Nämnden för folkhälsa och
primärvård i Umeåregionen 20/9, offentlig föreläsning för äldre arrangerad
av Umeå kommun 11/6, presentation för EU-projektet Richard om IT i vård
av kroniskt sjuka 31/5, deltagande vid Hjälpmedelsmässan i Umeå 26/9.
Skriftligt material från vårt delprojekt fanns på Kommunikationskarnevalen
i Göteborg 4-5/6, i den permanenta utställningen på Hjälpmedelscentrum
Norr och på verksamhetens hemsida

Projektgenomförande

Projektgruppen har tillsammans med referensförskrivarna kartlagt behov
hos olika brukargrupper och sökt lämpliga program, anpassningar och stöd
för användning. Projektet har sökt möjligheter att komplettera eller ersätta
hjälpmedelsprodukter för olika brukargrupper. Förslag till stöd vid
användning av och förbättring av konsumentprodukter har utformats.
Moderna gränssnitts användbarhet för olika brukargrupper har analyserats.

Gruppen består av representanter från Syn- och Hörselhabiliteringen och

Hjälpmedelsverksamheten och hanterar policyärenden inom alternativ telefoni

Projektet presenteras på

http://www.vll.se/default.aspx?id=37253&refid=37254

Avsikten var att kartlägga vilka problem som uppstår för brukare vid
användning av konsumentprodukter och vilket stöd som behövs för att
kunna använda dessa. Det kan vara i form av anpassningar, förenklingar,
instruktioner, checklistor mm. Utifrån testresultat och behovsanalys har
projektet ställt riktade krav på produkter och leverantörer.

En checklista som stöd för förskrivarens kartläggning har tagits fram i
samarbete med referensförskrivarna, se bilaga. När verksamheten arbetar
vidare med implementering kommer ytterligare stödmaterial att behövas, för
att använda smartphones och surfplattor inom andra behovsområden.

Vi har samarbetat med de andra deltagande landstingen i projektet med
telefonmöten, träffar för projektledare, tekniker och chefer och delprojekten
har haft tillgång till varandras manualer och andra dokument.

Gränsdragningsfrågor om vad som är en Hälso- och sjukvårdsinsats
(förskrivning) och egenansvar är pågående i verksamheten. Frågor har
bearbetats i ordinarie forum men även med referensförskrivarna, chefer från
berörda verksamheter och i kontakt med övriga landsting.

Testpersoner och kommunikationssätt

Referensförskrivarna valde ut nio testpersoner:

Testpersoner Kommunikationssätt Fjärrkommunikation

4 tonåringar med
utvecklingstörning

tal, kroppsspråk, någon
även TAKK

eller GAKK

Ingen fjärrkommunikation,
eller telefonsamtal utan att
tala så mycket själv.

2 skolbarn med
språkstörning

Tal, kroppsspråk

Korta telefonsamtal

1 vuxen med
flerfunktionshinder

mimik, kroppsspråk

Lyssnar i telefon, tittar på
Facebook

1 vuxen med afasi

Tal, skrift

Telefon, sms, e-post,
Facebook, videosamtal

1 vuxen med dövhet

teckenspråkig, skrift

Totalkonversation, sms, e-
post, videosamtal

TAKK: Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Personen tecknar för

att uttrycka sig och samtalspartnern tecknar för att förstärka förståelsen.

GAKK: Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation. Bilder t ex på pekkarta

används för att uttrycka sig och för att förstärka förståelsen.

Testpersonerna eller deras närstående valde i sin tur 1-4 samtalspartners
som vi hjälpte igång, oftast ur den närmaste släkten. Några testpersoner har
varandra som samtalspartners och några anhöriga är samtalspartners till
flera testpersoner. Några familjer har lagt till fler kontakter själva.

Grad av självständighet vid kommunikation

En testperson med afasi och en testperson med dövhet har varit
självständiga i sitt teknikanvändande. De sju andra testpersonerna hade
assisterande personer med vid fjärrkommunikation. Ett sätt att beskriva en
persons kommunikationsförmåga är att ange hur beroende den är av stöd
från sin samtalspartner. Översikten här nedan beskriver olika grader av
partnerberoende i kommunikationen.

1. Emerging (basic choice)
communicators: omgivningen läser
av personens naturliga signaler och
reaktioner.

4. Stored message communicators:
kan självständigt (med inträning)
använda sig av vokabulär/system
som andra iordningställt. Till viss
del gester, rita, skriva första
bokstaven i ett ord. Kan själva
uppmärksamma och korrigera
kommunikationsavbrott.

2. Contextual choice
communicators: visar vilja att
kommunicera. Kan välja mellan
alternativ som samtalspartnern
presenterar, i ett välkänt vardagligt
sammanhang.

5. Generative communicators: kan
kombinera uttryckssätt för att
kommunicera om egna och andras
ämnen. Omskrivningar, ämnesbyten
och frustration förekommer när
personen försöker korrigera.

3. Transitional communicators:
behöver stöd av samtalspartnern i att
använda AKK. Klarar inte för stor
vokabulär och snabba ämnesbyten.

6. Specific needs communicators: är
mestadels självständig men behöver
hjälp i situationer där det krävs att
man uttrycker sig klart och snabbt.

Våra testpersoner representerar steg 2-6 i skalan, från att vara beroende av
att någon avläser signaler och mimik till att sköta alla samhällskontakter
självständigt men behöva tolk/stöd ibland En stor del av framgången är
beroende av omgivningen: det behöver finnas vilja, teknikkunnande och
förmåga att tänka ut metodik. Om en lösning är för avancerad finns risk att
omgivningen finner det för besvärligt. Kontakten mellan testpersonerna och

Kathryn Garrett, föreläsning om AKK vid afasi, ”Strategic Use in Context”, Stockholm

24-25 maj 2004. Sammanfattning och översättning Signe Rejdvik.

deras samtalspartners har oftast varit planerad, där de kommit överens om
att ha datorn uppkopplad och igång. Några av testpersonerna använde sina
elevdatorer från skolan, de behövde komma överens om att ta hem datorerna
för att kunna ringa på fritiden. Fyra testpersoner lånade surfplattor och de
övriga använde egna datorer.
Alla anhöriga har använt datorer eller telefoner som de redan hade. De flesta
använder PC men fem personer har installerat program för videosamtal på
smartphones. Tre anhöriga har fått låna webbkamera under projekttiden och
fått hjälp att installera programmet för kameran. Programmet Jitsi var det
svåraste att installera, den installationen sköttes av projektets tekniker.
Installationen av Tango och Skype gjordes ibland av tekniker, ibland av
familjerna själva. Familjerna tycker inte att det varit tekniskt svårt att
använda videosamtalsprogrammen Tango och Skype. Fjärrstyrning med
Teamviewer har använts för att hjälpa till med installation av program när
personerna bott längre bort.

Vi har valt ut program, gjort manualer, installerat och gett support.
Testpersonerna eller någon närstående har intervjuats före och efter
testperioden enligt ett (avidentifierat) formulär som rapporterats in till
Hjälpmedelsinstitutet. Förskrivare, testpersoner och samtalspartners har fått
möjlighet att ge synpunkter. En loggbok skickades ut för att få en bild av
användandet och kompletterande telefonintervjuer och observationer har
gjorts.

Parallellt med projektet deltog Hjälpmedelsverksamheten i Västerbotten i ett
annat av Hjälpmedelsinstitutets delprojekt; en film med goda exempel på
fjärrkommunikationslösningar. Filmen heter ”Nya sätt att ringa på” och kan
beställas från Hjälpmedelsinstitutet.

Program för videkosamtal

Vanligtvis förskrivs särskilda ”totalkonversationsprogram” för bildtelefoni,
program som använder bild, ljud och text (Allan eC, TM9000, myMMX).
Vi har provat program för videosamtal som går att ladda ner gratis och är
kostnadsfria att använda. I urvalet utgick vi från en tidigare
sammanställning av program för videosamtal

och jämförde dessa program

med varandra och med några ytterligare nyare program. De tre program vi
valde att använda med testpersoner var Jitsi, Tango Video Calls och Skype.
En testperson använde även Windows Live Messenger.

Hjälpmedelsinstitutet 2010 Bildtelefoni test av 18 gratisprogram, Eirik Langjord och

Jesper Persson, finns att ladda ner från

http://www.hi.se/alternativtelefoni

Jitsi är en programvara med öppen källkod som har stöd för bild, ljud och
text. Jitsi fungerar nu endast till Windows men Android är på gång.
Fungerar idag med bild, ljud och text mot bildtelefonen myMMX. Mot
bildtelefonen TM9000 fungerar bara bild och ljud och mot bildtelefonen
Allan eC kopplas samtalet upp men ingen mediaström öppnas. Dessa
resultat har förmedlats till respektive leverantör.

Tango Video Calls används gratis till andra som laddat ner programmet.
Kommunikationen sker med bild och ljud och det går att spela in och skicka
videomeddelanden. För iOS och Android finns dessutom textchatt, rörliga
animationer och spel. För Windows och iOS är programmet på engelska
men översättning till fler språk pågår. I Android visas gränssnittet på
svenska.

Skype används gratis till andra som laddat ner programmet. Det går att ringa
röstsamtal till vanliga telefoner men då kostar det. Skype har ett rörigare
gränssnitt men är på svenska och fungerar både för Windows, Android och
iOS. Både bild och ljud och text kan användas. Det används av många
privatpersoner och var det program de flesta av delprojekten från de andra
landstingen använde.

Windows Live Messenger används gratis till andra som laddat ner
programmet. Kommunikationen sker med bild och ljud och text.
Gränssnittet är på svenska.

Hårdvara och internetuppkoppling

Vi lånade ut surfplattor till fyra testpersoner, med operativsystemen iOS,
Android och Windows 7. Den som har utmärkt sig negativt bland dessa är
surfplattan som använder Windows 7. Detta p.g.a. ett sämre gränssnitt för
pekanvändning samt prestanda, utrustningen har fått bytas två gånger för
förbättrad prestanda. En fördel med Androidplattan var att den fungerar som
en vanlig mobiltelefon med SMS och telefonsamtal, för iPad är detta
begränsat till webbaserade appar som kräver att samtalspartnern använder
samma app. Fördelen med iPad har varit att det är lätt att hitta skyddande
skal/fodral och att utbudet av AKKappar är större.
De testpersoner eller samtalspartners som haft egna utrustningar har haft PC
eller mobiltelefoner med iOS eller Android. Vissa telefoner har bara haft
”bakåtkamera” och inte varit funktionella i videosamtal. Några datorer har
haft för dålig inbyggd kamera och mikrofon och har därför kompletterats.
Vad gäller Internetuppkoppling har stora variationer upptäckts, samtal med
fast uppkoppling eller trådlös koppling i hem eller skola fungerar utan större
problem. De personer som lånade surfplattor av oss använde 3G-

abbonnemanget Telia Mobilsurf Extra. Vi vet inte vilka abonnemang
testpersonernas samtalspartners hade. 3G-uppkoppling kan uppvisa stora
variationer beroende på plats och tid på dygnet, detta kan visas sig genom
väldigt dåligt bilduppdatering eller endast bild en väg. Vi tittade även på
möjligheter att nyttja de zoner med trådlöst Internet som finns i
Umeåtrakten, men gick inte vidare med praktisk användning av dessa. Det
som skulle krävas för att få en fungerande bildkommunikation är högre
prestanda i det mobila nätet t.ex. genom ett bättre stöd för 4G-nätet eller ett
mindre bandbreddskrävande bild-codec t.ex. HEVC

Anpassningar för tillgänglighet

Projektgruppen analyserade vilka behov olika brukargrupper har och
orienterade sig i tillgänglighetsinställningar som fanns i surfplattorna och
tillbehör som skulle kunna användas. Andra medarbetare i
Hjälpmedelsverksamheten och referensförskrivarna bidrog med förslag och
vi besökte de större kedjornas butiker för att se vilka allmänna produkter
butikernas säljare rekommenderade. Vi hade kontakt med Barn- och
Ungdomshabiliteringens Datatek, fick visningar av hjälpmedelsfirmor och
sökte information på Internet i bloggar, forum och webbutiker.

Ingen av testpersonerna använde alternativa styrsätt, skärmläsning med
talsyntes eller läs- och skrivunderlättande programvaror, vi saknar därför
erfarenhet av hur detta fungerar i vardagen.

De anpassningar som användes med testpersoner var:

att koppla datorn till TV:n för att få större bild

att vi lånade ut bra webbkameror för bättre ljud och bild

att en person som vanligtvis använder pekkarta fick särskilda
papperskort med en symbol på varje, för att visa i videosamtal

att en surfplatta kompletterades med ett fysiskt tangentbord och
några tangenter märktes om för att bli överskådligare

att välja inställningar som ger ett så avskalat gränssnitt som möjligt

manualer på lättläst svenska med skärmavbildningar

HEVC, kallas även H.265 föreslagen standard som beräknas vara klar februari 2013, skall

i jämförelse med h.264 kräva halverad bandbredd till samma upplösning.

http://www.itu.int/en/ITU-T/studygroups/com16/video/Pages/jctvc.aspx

delar av gränssnittet i videosamtalsprogrammet Jitsi översattes till
svenska och vi försökte justera storleken på ikonerna för att
harmonisera bättre med pekgränssnittet.

Jämförelse med förskrivna produkter

Vi hade för avsikt att utvärdera den mobila totalkonversationslösningen
Allan EC Mobile med en ytterligare testperson men deltagandet avbröts av
personliga skäl.

I länet har en särskild bildtelefon, MyJoice

, förskrivits till några personer

med tal- och språksvårigheter. Programmet använder SIP-protokollet men

eftersom användarna inte är teckenspråkiga har
det varken varit aktuellt för dem att använda
teckentolktjänst via bildtelefoni.net eller att
ringa till andra sorters förskrivna bildtelefoner.
Det som krävs är god internetuppkoppling och
en TV med scart-uttag. Användaren har en
särskild fjärrkontroll med inbyggd högtalare

och mikrofon. Samtalspartnern behöver sitta vid
en uppkopplad dator med ett särskilt program

och en webbkamera. Vi har tre års erfarenhet av produkten. I länet finns
idag ett fåtal användare. Det har varit problem med bandbredd som gett för
dålig kvalitet. De som återlämnat sina bildtelefoner använder istället Skype.
Om brukaren inte klarar att hantera fjärrkontrollen självständigt är allmänna
program i en dator ett lika bra alternativ, även dessa går att koppla till en TV
för större bild.

Metodik

En checklista har tagits fram som stöd för förskrivarnas kartläggning av
brukarens behov och omgivningsfaktorer, se bilaga.

Nyinlärning kan vara energikrävande, det är därför klokt att ta korta pass. Vi
har försökt hålla genomgångar/visningar realistiska. Vi var vid de flesta
leveranser i testpersonens egen miljö, kopplade upp samtal mot personer
som testpersonerna kände och använde den utrustning de själva skulle ringa
med. De assisterande kringpersonerna (assistent, familj eller vän) fanns
med. Testpersonen och samtalspartnern ringde upp varandra upprepade
gånger tills de kände sig säkra på hur man gör. De fick manualer och

www.myjoice.com

Bild 1 Fjärrkontroll till MyJoice

kontaktuppgifter för support. Manualer skickades också till samtalspartners.
En bearbetad version av checklistan för förskrivare, Skype-versionen av
manualen och en exempelsamling över hur samtalshjälpmedel kan användas
i videosamtal har sammanställts för spridning

Projektresultat och projektmål

Brukaren/användaren

Alla testpersoner har fått hjälp att installera program för videosamtal.
Manualer har iordningställts för de olika versionerna av programmen. Några
har sedan klarat sig med en manual och någon timmes introduktion för
användaren, assisterande personer eller anhöriga. Andra har behövt
återkommande support och inträning. Några anhöriga har installerat
program själva, andra har fått hjälp med installation och har även fått låna
webbkamera med bra mikrofon. Några testpersoner har bara provat några
gånger men inte trivts med att använda videosamtal, andra har ringt flera
gånger per månad. Vi hade nio testpersoner, här följer ett urval med fem
(något förenklade) typexempel från vårt projekt.

Fallbeskrivning 1

Brukaren är ett barn med tal- och språksvårigheter som är inskriven i Barn-
och Ungdomshabiliteringen.

Före insats:

Aktivitetsbegränsning avseende fjärrkommunikation: har svårt

att göra sig förstådd i telefon och att hålla tråden i samtalet.

Befintliga underlättande faktorer: teknikstöd finns

Efter insats

Barnet fick låna en surfplatta med ett program för videosamtal. Några
släktingar installerade programmet på egen PC eller smartphone. Samtalen
blev familjeträffar, de var alltid 3-5 personer framför datorerna. De ringde
några gånger per månad, 5-15 minuter per samtal. Samspelet fungerade
bättre än i vanlig telefon, barnet ansträngde sig för att tala tydligare och
berättarglädjen ökade när barnet kunde visa upp rum och föremål.
Hårt belastat 3G-nät gjorde det inte gick ringa flera viktiga samtalspartners.
Föräldrarna hoppas att barnet kommer börja videosamtala med kompisar.

Hjälpmedelsverksamheten Västerbottens hemsida, under rubriken För förskrivare, projekt.

http://www.vll.se/default.aspx?id=37253&refid=37254

Fallbeskrivning 2

Brukaren har ett omfattande rörelsehinder och nedsatt syn och
kommunicerar med mimik och naturliga signaler.

Före insats:

Brukarens assistenter håller i luren när anhöriga ringer och förmedlar
personens reaktioner, t ex berättar om personen ser glad ut.

Aktivitetsbegränsning avseende distanskommunikation: Det

gick inte att fjärrkommunicera direkt med anhöriga.

Befintliga underlättande faktorer: Assistenter och anhöriga kan

avläsa personens signaler. Vissa assistenter är teknikvana.
God uppkoppling, bra dator och en stor TV finns i hemmet.

Efter insats

Ett program för videosamtal installerades på en privat dator. De insatser
som gjordes av oss var riktade till både assistenter och samtalspartners.
Flera anhöriga installerade programmet på PC, smartphone eller surfplatta.
De fick manualer för programmet till de olika operativsystemen, hjälp med
installation direkt eller genom fjärrinstallation, uppföljande instruktion till
assistenterna och utlån av webbkameror. Nu sker kontakten med den
närmaste släkten via videosamtal, andra kontakter sköts av assistenterna.

Fallbeskrivning 3

Brukaren är teckenspråkig och en god läppavläsare. I det sociala nätverket
finns vuxna barn, vänner, kontakter i arbetsliv, samhällsliv och föreningsliv,
både döva och hörande personer.

Före insats:

Brukaren har en förskriven bildtelefon i sitt hem. En av de hörande anhöriga
har fått en ”anhörigutrustning”. Vi ville prova om en surfplatta med ett
gratisprogram för videosamtal var jämförbar med den förskrivna
utrustningen. Om vi hade hittat ett lämpligt program skulle det kunna vara
ett komplement när mer än en anhörigutrustning behövs.

Aktivitetsbegränsning avseende distanskommunikation: med

en ”hemma-bildtelefon” finns inte möjlighet att vara mobil
på samma villkor som för en hörande person.

Befintliga underlättande faktorer: teknikvan, god uppkoppling.

Efter insats:

Vi provade programmet Jitsi som använder SIP och därmed är kompatibelt
med myMMX och går att använda till distanstolkning med bildtelefoni.net.
Gränssnittet översattes till svenska och efter önskemål från
referensförskrivarna försökte vi ändra till större ikoner. Det grafiska
gränssnittet skulle behöva förändras ytterligare för att bli användbart för en

bredare brukargrupp. Programmet visade sig kräva mycket processorkraft
och vi provade därför med tre olika Windows-surfplattor. Den sista
Windows-surfplattan

fungerade till Jitsi men brukaren har främst använt

Windows Live Messenger, som många i bekantskapskretsen använder.
Utrustningen som brukaren lånade under testperioden gav en portabel
lösning för kommunikation med vänner och bekanta som brukaren upplevde
tillgodosåg behovet av i högre grad än den förskrivna bildtelefonen. I vårt
test användes Jitsi, det finns andra SIP-kompatibla program som kanske är
mer funktionella men dessa har vi inte testat i vårt delprojekt.

Fallbeskrivning 4

Brukaren är vuxen med motorisk afasi. Det sociala nätverket är stort med
familj, vänner, kontakter i samhällsliv, arbetsliv och föreningsliv.

Före insats:

Brukaren har en egen PC och en enkel mobiltelefon.

Aktivitetsbegränsning avseende distanskommunikation:

Brukaren vill komplettera telefonsamtal med att formulera
sig i lugn och ro i skrift. Att skriva SMS i mobilen är svårt
och energikrävande och Facebook är för rörigt.

Befintliga underlättande faktorer: har börjat återfå

skrivförmåga. Har god uppkoppling hemma och teknikstöd.

Efter insats:

Brukaren fick låna en Android surfplatta som går att ringa och sms:a från.
Vi installerade program för videosamtal, visade mobilversionen av
Facebook som är mer avskalad, lärde ut hantering av skärmtangentbord med
ordprediktion och hjälpte till att överföra kontakter från telefon och PC.
Brukaren kan nu använda e-post, Facebook och SMS på ett mindre
energikrävande sätt och kan koncentrera sig mer på innehållet. Vid
videosamtal väljer brukaren bort att se sig själv, för bättre koncentration.

Fallbeskrivning 5

Brukaren är en tonåring på tidig utvecklingsnivå. Vid direktsamtal används
egna varianter av tecken och några egna ord, pekkarta och en pratapparat.

Före insats:

Brukaren har ingen fungerande fjärrkommunikation.

Aktivitetsbegränsning avseende distanskommunikation: de

kommunikationssätt som används är inte förståeliga i telefon.

Samsung Slate PC 7 med core i5 1,6GHz processor med HDMi- ingång som gör det

enkelt att koppla den direkt till TV:n för större bild.

Befintliga underlättande faktorer: nyfiken på teknik, god

uppkoppling och några sociala kontakter utanför hemmet

Efter insats:

Vi provade programmet Tango Videocalls i PC men bytte till Skype
eftersom samtalspartnerns bild behövde täcka hela skärmen. Först användes
ljudet från det talande samtalshjälpmedlet i videosamtal, med stöd av
assistent. Senare valde brukaren att samtala utan pekkarta eller pratapparat,
anhöriga tror att det blev för splittrat. Istället visar personen upp föremål,
kroppsspråk och de tecken och egna ord som samtalspartnern förstår.
Anhörig tror videosamtal kommer användas mer efter flytt till eget boende.

Nytta för målgruppen döva personer/hörselskadade
personer

Gruppen döva och hörselskadade är väl försedda med hjälpmedel och
tekniskt stöd. Det finns tolktjänst såväl för texttelefon som för bildtelefon
och den gruppen kan därför nå vem som helst via sina
fjärrkommunikationshjälpmedel. (Den teckenspråkiga gruppen efterfrågar
främst bildbaserade lösningar, texttelefon blir allt ovanligare.)
Nyttan av konsumentprodukter för denna grupp är främst fler möjliga
kontaktvägar. Redan idag använder många konsumentprodukter som ett
komplement till sin allmänfinansierade utrustning. Om det blev möjligt att
använda teckentolkning via konsumentprodukter skulle nyttan öka markant.

Nytta för målgruppen dövblinda personer

Eftersom ingen dövblind person varit testperson i vårt projekt bygger
resonemanget nedan främst på tidigare erfarenhet. Nyttan för dövblinda
personer att använda konsument produkter skulle vara väldigt stor om
produkterna har ett gränssnitt som är avsett för målgruppen. Som exempel
har Iphone ett inbyggt stöd för punkt och tal som fungerar väldigt bra och är
enkelt att navigera för dövblinda personer, förstoringsläget lämnar dock en
del att önska vad gäller följning av fokus och inställningsmöjligheter. Att
använda den för punktskrift kräver dock en ansluten punktläsrad. Detta är
den grupp där möjligheterna att påverka gränssnittet är absolut viktigast.

Nytta för målgruppen personer med tal/språksvårigheter

Att ha tillgång till fjärrkommunikation kan ge ökad delaktighet och höja
livskvaliteten, det kan vara ”som en snorkel till omvärlden” (Karrberg &
Parry, 2006).

Videosamtal

För personer med svårigheter att föreställa sig samtalspartnerns perspektiv
kan videosamtalet underlätta. En förälder berättar att videosamtal gör att
barnet har lättare att hålla tråden i berättandet och lättare att fokusera på
samtalet och förstå att det finns en mottagande part i samtalet.
Berättarglädjen ökar när det går att visa sitt rum och föremål. Det blir lättare
att upptäcka missförstånd och även kroppsspråk och mimik kan förmedlas.

Med assistans kan GAKK fungera även på distans. Ett exempel från vår
studie var när två ungdomar videosamtalade med varandra, med stöd av
varsin assistent. Assistenterna satt sida vid sida med sina brukare men var
inte i bild. De hjälpte till med uppkopplingen, såg till att ungdomarna var i
bild, viskade tips på samtalsämnen och guidade bland bilderna på
pratapparaten eller pappersbilder som visades upp för kameran - men det var
ungdomarna själva som samtalade med varandra.

Det är lätt hänt att tänka bort fjärrkommunikation för en person som varken
kan tala, använda tangentbord eller kombinera ihop symboler snabbt. Men i
videosamtal kan andra kommunikationssätt användas. Samtalspartnern får
möjlighet att själv se hur personen mår och hur denne reagerar på det som
sägs. Alternativet är att berätta i telefon utan att veta om personen förstått
och sedan få reaktionen återberättad av en assisterande person.

Samma strategier som används vid samtal ansikte mot ansikte

kan

användas vid fjärrkommunikation, men anpassat för mediet. Det kan vara
stödjande strategier som

att underlätta läppavläsning med bra belysning, rätt placering och
tydlig artikulation

en aktiv samtalspartner som inväntar, tolkar och sammanfattar det
som personen med kommunikationssvårigheter uttrycker

att samtalspartnern ställer frågor som går att besvara med de
uttryckssätt som personen har

att båda parter använder kompletterande kommunikationssätt som att
visa föremål, bilder eller text

att ha en assisterande person som hjälper till att planera innehållet i
samtalet innan, tar fram föremål och annat man vill visa, sköter

Vilka strategier som passar beror på många faktorer hos brukaren, redskapen och

omgivningen. Boken ”Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i teori och
praktik (Handikappinstitutet 1998, Heister Trygg, Boel; Andersson, Ida; Hardenstedt, Lisa;
Sigurd Pilesjö, Maja)” rekommenderas som fördjupning.

uppringning och hjälper personen med kommunikationssvårigheter
att komma till sin rätt i samtalet

Eftersom timing är en viktig faktor i samspel bör en persons snabbaste
kommunikationssätt användas. En av testpersonerna som använder GAKK i
direktkommunikation väljer att enbart kommunicera med kroppsspråk och
visa upp föremål i videosamtal, det blir för långsamt och splittrande att
använda kommunikationshjälpmedlet på distans. Många av de komplexa
GAKK-lösningar som görs är långsamma och kognitivt krävande att
använda och därför svåra att få funktionella för kommunikation i realtid
(både på distans och för närkommunikation). Videosamtal där brukaren
främst svarar med kroppsspråk och reagerar med mimik kan vara ett sätt att
fjärrkommunicera som ger mer av social närhet trots att brukaren inte kan
förmedla lika exakt information som när GAKK används. Även mer exakta
uttryckssätt behövs, men kanske är SMS och e-post bättre lämpade
fjärrkommunikationssätt de gånger formuleringen är viktig?

Vi har inte haft någon deltagare som behövt kombinationen text +
videosamtal, för alla våra testpersoner har det varit ett effektivare
kommunikationssätt att själv tala, använda teckenspråk eller visa bilder än
att skriva. För personer med bättre skrivförmåga än talförmåga kan
videosamtal med chatt vara ett funktionellt kommunikationssätt: personen
kan använda röst och mimik i den mån det går och komplettera med att
skriva. Samtalspartnern kan se var personen tittar och märker därför om
brukaren håller på att formulera något i skrift.

Sociala medier

Två testpersoner kompletterade sin fjärrkommunikation med att använda
Facebook. Den ena personen använde mobil-versionen av programmet som
är mer avskalad. Den andre hade datorn kopplad till en stor TV och fick
hjälp av assisterande personer som läste och visade. Projektgruppen provade
några läs- och skrivstödjande program till Facebook men dessa lösningar
provades inte ute hos testpersoner. Videosamtalsprogrammet Jitsi har en
textchatt som kan kopplas mot textchatten i Facebook.
Program för att dela fotografier har inte prövats i projektet.

SMS

SMS ger möjlighet att formulera sig i lugn och ro och att använda tekniska
hjälpmedel för kommunikationen utan att det stör samspelet. I smartphones
går det att få förslag på ord, antingen det rättstavningsstöd som kommer

med SMS-programmet eller något tilläggsprogram. Det kan vara mallar med
färdiga fraser eller ord, gärna med symbolstöd för att underlätta för den som
skriver att hitta bland orden. Det går även att få sitt meddelande uppläst med
talsyntes.

Det kan vara enklare att skriva SMS med surfplatta eller smartphone än med
en enklare mobiltelefon:

- det är mindre kognitivt krävande att se hela skärmtangentbordet istället för
att använda sifferknappar med flera bokstäver per knapp

- SMS visas i en ”tråd” i tidsordning med tidigare meddelande till och från
samma person. Det underlättar förståelsen, särskilt om det är länge mellan
meddelandena eller om svaren är kortfattade.

Läs- och skrivstödjande program till textchatt

Ingen av våra testpersoner använde textchatt. Ofta finns det kommandon för
att bygga in kommunikation med SMS eller e-post i olika dynamiska
symbolkommunikationsprogram och i läs- och skrivstödjande appar. Direkt
export av text till chatt är däremot ovanligt. Att chatta är också krävande,
både att skriva och läsa snabbt.

Det går att komponera ett meddelande med stöd av symboler eller bilder av
tecken

i ett dynamiskt kommunikationsprogram som t ex Communicate

Symwriter

och sedan kopiera och klistra in textchatten i Skype.

Samtalspartnern ser då bara texten. Man kan även kopiera över det
samtalspartnern skrivit till Communicate Symwriter, för att stärka
förståelsen med stöd av symboler eller bilder av tecken. Det kräver många
delmoment, hoppa mellan program, komponera, klippa och klistra. Skype-
textchatt utan pågående videosamtal blir mindre splittrat men metoden är
mer lämpad för e-post.

Tekniska problem och support

Under projektåret fanns möjlighet att hänvisa testpersonerna till en
gemensam IT-support utanför länet. Vi har inte nyttjat denna möjlighet utan
valt att ta all support själva för att få mer erfarenhet. Supporten har inte varit
omfattande. I uppföljningen har de flesta upplevt att de har tillgång till det

Bildbas Tecken utvecklas av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Bildbasen

innehåller ritade bilder av de vanligaste tecknen som brukar användas vid Tecken som
Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK).

Symwriter utvecklas av Hargdata,

http://hargdata.se/

tekniska stöd de behöver och att programmen för videosamtal varit
lätthanterliga.

De supportfrågor som har dykt upp har främst varit nätverks- och
installationskaraktär. T.ex. att routern inte fungerar eller hur installerar jag
kameran/programmet

Ett gemensamt problem oavsett val av program och hårdvara är 3G och
bandbredd. Den upplevda kvalitén på samtalet varierar kraftigt beroende på
plats och tidpunkt på dygnet. Efterfrågan ökar på mer mobila lösningar så
att det går att koppla upp sig och fjärrkommunicera från andra platser än
hemmet. Där är en begränsande faktor bandbredd och belastning på nätet, vi
har exempel på testpersoner som inte kunnat använda videosamtal för att
anhöriga haft för långsam Internetuppkoppling eller att anhöriga befunnit
sig där 3G-nätet är överbelastat. Här följer exempel på teknisk
problemlösning under projektet:

Hinder: dåligt ljud vid samtal.
Åtgärd: installation av webbkamera med bättre bild- och ljudkvalitet än den
som fanns inbyggd i användarens dator.

Hinder: (vid Tango för PC) bilden av samtalspartnern täcker bara en del av
skärmen, andra program och ikoner syns och distraherar
Möjlighet: byt ”skin” till ett utseende som täcker en större del av skärmen
samt öppna ett tomt dokument som en neutral bakgrund. Tango skulle
kunna bli ett tillgängligare program med en del programmeringsinsatser.
Åtgärd: byte av program (från Tango till Skype)

Hinder: brukaren har svårt att se samtalspartnern (i PC-versionen av Tango).
Möjlighet: byta till ett annat program där större andel av skärmen används, t
ex Skype. Och/eller koppla dator till tv-skärm för att få större bild.
Åtgärd: installation och inkoppling samt utbildning till brukarens personal.

Hinder: inget svar vid samtal till användare, eftersom datorn var avslagen
Åtgärd: utbildning till assisterande personer, som får låta datorn vara igång.

Hinder: brukaren använder vanligtvis symboler på en pekkarta som stöd i
samtal och har svårt att göra sig förstådd utan den. Om papperskartan visas i
sin helhet i videosamtal är den för detaljerad för att bli skarp. Brukaren har
en intellektuell funktionsnedsättning.
Möjlighet: att göra och träna in en särskild pekkarta för fjärrkommunikation
med färre, större symboler. Den nya pekkartan kan visas med

dokumentkamera eller göras genomskinlig så att samtalspartnern ser vad
brukaren pekar på. Pekkartan kan också omvandlas till en dynamisk
skärmkarta som brukaren ser parallellt med videosamtalsprogrammet,
samtalspartnern kan då höra ljudet men inte se bilden. Men alla dessa
lösningar kräver att brukaren lär sig hantera en extra pekkarta och om
hanteringen blir för kognitivt krävande avleds uppmärksamheten från
samtalspartnern. En möjlighet vore också att använda ett program som visar
en del av pekkartan för samtalspartnern i delad bild, t ex Manycam.
Åtgärd: ett fåtal bilder från pekkartan gjordes om till stora lösa kort så att
brukaren tillsammans med sin assistent kan välja ut samtalsämnen och hålla
fram ett kort i taget för samtalspartnern.

Hinder: att växla mellan videosamtalet och att leta efter samtalsämnen i ett
samtalshjälpmedel blir för splittrat.
Åtgärd: personen väljer bort sin grafiska kommunikation i samtalet och
använder endast kroppsspråk, stödtecken och visar föremål.

Hinder: för små ikoner i gränssnittet till Jitsi då man använder pekskärm.
Här skulle en riktad utvecklingsinsats behövas.

Landstinget/regionen

Befintlig organisation för re-/habilitering och
hjälpmedelsförsörjning

Vårt delprojekt har inte inriktats på att förändra samarbetet i organisationen.
I Västerbotten är det hörselpedagoger som förskriver alternativ telefoni för
döva och hörselskadade och logopeder är förskrivare för alternativ telefoni
till personer med tal- och språksvårigheter. För kommunikationshjälpmedel
som används i direktsamtal kan även arbetsterapeuter vara förskrivare. För
gruppen dövblinda finns ett särskilt team med representanter från
verksamheterna Syn- och hörselrehabilitering och Särskilt stöd och
Habilitering. Hjälpmedel för alternativ telefoni hanteras av
Hjälpmedelsverksamhetens Kommunikations- och kognitionsteam är en
landstingsverksamhet som även arbetar med länets kommuner.
Landstinget har en gemensam hjälpmedelspolicy som utgår från brukarens
bedömda behov av hjälpmedel. Hjälpmedelspolicyn ger även stöd för
rådgivning utifrån brukarens behov oavsett om behovet kan tillgodoses av

hjälpmedel eller konsumentprodukter. I hjälpmedelspolicy

och handbok

finns ett stöd för att använda allmänna produkter (konsumentprodukter):

Hjälpmedel som är anpassade
allmänna produkter

Innefattar produkter som efterfrågas
på den allmänna marknaden men
som kräver hälso- och sjukvårdens
särskilda kompetens för att
anpassas, utprovas och utvärderas
med utgångspunkt från individens
särskilda behov. Den merkostnad
som anpassningen utgör kan vara
samhällsfinansierad.

Hjälpmedel som är allmänna
produkter

Innefattar produkter som är
komplement till eller ersättning för
standardprodukter, likaså produkter
som efterfrågas på den allmänna
marknaden och som ej behöver
anpassas. För dessa ansvarar
samhället för information,
rådgivning och uppföljning. I
förskrivningsprocessen ingår även
information om lämpliga produkter.

Förskrivaren kan få konsultation och utprovningsstöd av tekniker och
hjälpmedelskonsulent. Vid förskrivning används samma blankett som vid
ansökan om andra hjälpmedel utanför sortiment, ”Ansökan om särskilt
hjälpmedelsbeslut”, och ansökningarna går via samma beslutsgrupp som
andra hjälpmedel. I ansökan anges prioriteringsnivå, angelägenhetsgrad,
effekt/nytta och förväntad nyttjandegrad

En omorganisation pågår, både Barn- och Ungdomshabiliteringen, Särskilt
stöd och habilitering för vuxna och Syn- och hörselrehabiliteringen kommer
att tillhöra ett gemensamt Habiliteringscentrum inom verksamhetsområdet
Medicin. Även Hjälpmedelsverksamheten tillhör verksamhetsområdet
Medicin. Logopedverksamheten tillhör Specialiserad sjukhusvård,
verksamhetsområde Regionvård och Tolkcentralen tillhör Allmän service.
En mötespunkt är policygruppen för elektronisk kommunikation

”, några

gånger per år bjuder Syn- och hörselrehabiliteringen in berörda
verksamheter för att diskuterar principiella ärenden inom området alternativ
telefoni. Det finns också andra forum där två eller fler av ovanstående
verksamheter möts i frågor som berör kommunikation.

Västerbottens hjälpmedelspolicy finns att läsa i den digitala hjälpmedelshandboken

http://www.hjalpmedelshandboken.vll.se/default.aspx?id=7608

Blankett för ansökan om särskilt hjälpmedelsbeslut finns på

http://www.vll.se/default.aspx?id=27332&refid=26439

Elektronisk Kommunikation; ett annat ord för alternativ telefoni

Typfall hörsel

Hörselpedagog kartlägger en brukares behov av alternativ telefon. En
utprovning görs, med eller utan tekniker från Hjälpmedelsverksamhetens
kommunikationsteam. Olika utrustningar visas, t ex Allan eC, myMMX och
TM-9000. Utifrån detta gör hörselpedagogen en ansökan om särskilt
hjälpmedelsbeslut som skickas till hjälpmedelsverksamheten, ansvarig
tekniker kontrollerar då att ansökan är komplett och lämnar eventuell
ytterligare information i ärendet. Ansökan skickas sedan vidare till en
beslutsgrupp som fattar beslutet. Om en utrustning förskrivs får brukaren
möjlighet att välja en anhörig/samtalspartner som får utrustning som gör det
möjligt för dem att kommunicera med varandra. Tekniker från
hjälpmedelsverksamhetens kommunikationsteam har ansvar för leverans
och inträning av utrustning, med eller utan hörselpedagog. Hörselpedagog
har sedan ansvar för uppföljning men vid support ärenden kan användaren
vända sig direkt till tekniker på hjälpmedelsverksamheten.

Typfall tal- eller språksvårigheter

Ett typfall från Barn- och Ungdomshabiliteringen kan vara att logopeden
förskriver ett dynamiskt samtalshjälpmedel där delar av lösningen kan
användas för SMS eller e-post. Förskrivaren har kontakt med brukarens
nätverk och gör hembesök och skolbesök och handleder i inträning, i
samarbete med andra yrkespersoner som ingår i teamet runt brukaren.
Hjälpmedelsverksamhetens roll kan vara att ge konsultation och
utprovningsstöd, delta i utformningen och utföra programmeringen utifrån
förskrivarens kartläggning. Personer i brukarens kontaktnät får utbildning i
att komplettera hjälpmedlet med nya ord och fraser.

Ett typfall från vuxenområdet är att en logoped i specialiserad sjukhusvård
träffar en person som insjuknat i en skada eller sjukdom som påverkar
kommunikationsförmågan. Logopeden kartlägger och ger råd och träning
till personen eller medföljande kringpersoner. Insatserna sker på sjukhuset.
Logoped saknas i andra verksamheter som har vuxna som målgrupp (t ex
kommun, hemrehabilitering, primärvård, vuxenhabilitering). Punktinsatser
som vissa bedömningar kan göras av sjukhusens logopeder, men för
personer i behov av kontinuerliga insatser i den egna miljön saknas än så
länge logopedresurser.
Logopeden kan prova ut hjälpmedel själv eller få konsultation och
utprovningsstöd av tekniker och hjälpmedelskonsulent. Det förekommer
också visningar via videokonferens. Hjälpmedel som inte behöver
installeras, t ex bärbara samtalshjälpmedel utan anpassningar, introduceras

av logopeden på sjukhuset och inträning kan ske genom att personen
kommer till logopedmottagningen några tillfällen, genom att kringpersoner
instrueras eller genom inträning på distans via videokonferens eller telefon.
Vid behov levererar kommunikationsteamet utrustningen i hemmiljö och
instruerar användaren och stödjande kringpersoner. I vissa ärenden deltar
arbetsterapeut, sjukgymnast eller pedagog från Särskilt stöd och habilitering
eller arbetsterapeut från någon annan verksamhet.
Hjälpmedel som är förskrivna enbart för fjärrkommunikation, t ex en fax,
texttelefon eller telefontillkopplare

har bekostats med Socialstyrelsens

stimulansbidrag. Om brukaren använder ett hjälpmedel både för
direktkommunikation och för fjärrkommunikation har vi hittills inte nyttjat
stimulansbidraget till lösningen. Exempel på sådana integrerade
fjärrkommunikationslösningar är att samtalshjälpmedel förses med särskilda
överlägg

eller sidor

som går att använda till röstsamtal, SMS eller e-post.

När läs- och skrivhjälpmedel förskrivs ingår ofta en visning av hur de kan
användas vid fjärrkommunikation. Vi vet inte hur många som fått hjälp med
fjärrkommunikation där landstinget/kommunen stått för hela kostnaden.

Organisationen och projektet

I verksamheten fanns redan innan projektet kompetens om
konsumentprodukter. Kommunikationsteam DRC har tidigare utvecklat
förenklingar och anpassningar för sociala media samt utvecklat och provat
andra produkter när behov hos brukare funnits. Det finns också mångårig
vana av att hantera support i ”olåsta” lösningar, där program för alternativ
telefoni (texttelefon eller totalkonversation) installeras i vanliga datorer som
brukarna även nyttjar till annat.
Den teknik som använts i vårt projekt är inte avancerad, kunskap och
metodik finns inom Hjälpmedelsverksamheten. Däremot finns behov av mer
utbildning till förskrivare, användare och användares anhöriga och
möjlighet till kontinuerligt stöd, särskilt för brukare som är beroende av
omgivningens vilja, teknikkunnande och förmåga att tänka ut metodik.

En dosa som kopplas mellan ett samtalshjälpmedel och en telefon så att ljudet går ut på

telefonlinjen.

I enklare pratapparater där symboler är utskrivna på papper och ljudet är inspelat med

någons röst, som Vocaflex, GoTalk, TechSpeak eller TechTalk

I dynamiska kommunikationsprogram där symbolerna visas på en digital skärm med ljud

från talsyntes eller röstinspelning, t ex Programsnickaren, the Grid, SymWriter,
MindExpress, Tobii Communicator

Surfplattor och smartphones för angränsande behovsområden

Genom projektet har Hjälpmedelsverksamhetens kommunikationsteam fått
möjlighet att börja lyfta sin kompetens om surfplattor, smartphones och
appar och den kunskapen efterfrågas allt mer även inom andra
hjälpmedelsområden än alternativ telefoni. Vid projektansökan våren 2011
hade ingen av referensförskrivarna tillgång till smartphone eller surfplatta i
tjänsten och inom Hjälpmedelsverksamhetens kommunikationsteam fanns
det bara någon enstaka Androidtelefon. (Däremot hade tablet PC och
Windows mobile telefoner använts flera år i komplexa
kommunikationslösningar).

Kunskapsnivån har ökat när denna projektrapport skrivs september 2012.
Arbetsterapeuterna i Särskilt Stöd och Habilitering för vuxna har nu
smartphones för att kunna instruera brukare om hur de kan använda sina
telefoner som kognitivt stöd. Barn- och Ungdomshabiliteringens Datatek
har haft ett projekt

med stöd av Hjälpmedelsinstitutet för att sprida

kunskap om appar för lek och utveckling och nu görs utprovningar där
familjerna får förslag på hur de kan använda appar med sina barn. Ett annat
projekt pågår inom Barn- och Ungdomshabiliteringen där iPad används för
handträning

. Alla arbetslag på de tre BoU-habiliteringarna har nu tillgång

till iPad med appar för visning, både med program för lek och utveckling
och som AKK. Inom hjälpmedelsverksamheten pågår interna försök där fem
förskrivare och deras brukare under en avgränsad period får prova
surfplattor med appar som ett alternativ till traditionella kommunikations-
eller kognitionshjälpmedel.

Det är i dagsläget inte klart hur hanteringen av surfplattor, smartphones och
appar kommer att bli; vid vilka behov brukarna själva ska bekosta hårdvara
eller program och vad som ska vara möjligt att förskriva. Avsikten är att
hitta en policy där tyngdpunkten ligger på att hitta hållbara och
kostnadseffektiva hjälpmedelslösningar som motsvarar brukarens behov.

Det landstingspolitiska beslut som hittills styrt prioriteringarna (för annat än
alternativ telefoni) är att en dator är en allmän produkt, det vill säga att när
ett program förskrivs som är ett kompenserande hjälpmedel ska brukaren
själv stå för hårdvaran. Undantag från detta är om datorn ”är en del i en
helhetslösning”, t ex när ett avancerat program för direktkommunikation
används monterat på en rullstol och det inte går att använda i en
standarddator, eller vid vissa avancerade styrsätt där det är mera

http://habappar.wordpress.com

Gunilla Leander Persson, arbetsterapeut i Barn- och

Ungdomshabiliteringen Västerbotten

Gerd Andersson & Gunilla Leander Persson, arbetsterapeuter Barn- och

Ungdomshabiliteringen Västerbotten

kostnadseffektivt att landstinget även står för datorn och därmed kan hantera
den friare/enklare. Hjälpmedel för alternativ telefoni har inte omfattats av
denna prioritering utan förskrivarna har kunnat välja mellan att förskriva
låsta produkter som bara går att använda för alternativ telefoni eller att
förskriva datorer med programvara som går att använda för alternativ
telefoni, där brukaren även kan använda datorn till annat.

I dagsläget har vi en behovsbaserad prioriteringsordning men i praktiken ser
det ut som att vissa diagnoser särbehandlas: för behovet fjärrkommunikation
får döva utan andra funktionsnedsättningar förskrivet både dator och
program för bildtelefoni medan t ex personer med afasi eller
utvecklingstörning utan andra funktionsnedsättningar måste köpa datorn
själva men kan få förskrivet stödjande läs- och skrivprogram eller
symbolstödda program för att kunna använda e-post. Orsaken till detta kan
vara att utrustningarna har bekostats av olika medel. Kriterierna för vilka
personer som omfattas av statsbidraget är inte så tydliga; hittills har
efterfrågan inte varit så stor men om alla barn och vuxna som har nytta av
att se sin samtalspartner och att kunna använda sitt kroppsspråk och
naturliga signaler skulle få utrustningar för videosamtal skulle det bli en
massiv förändring.

Förskrivare för personer med tal- och språksvårigheter

I Västerbotten har endast logopeder förskrivningsrätt för alternativ telefoni
riktat till personer med tal- och språksvårigheter. Inom Barn- och
Ungdomshabiliteringen finns logopeder som arbetar i team med andra
professioner och har möjlighet att följa familjerna under många år och även
arbeta i hemmiljön.

Ett organisatoriskt hinder på vuxen-sidan är att logopeder bara finns i den
specialiserade sjukhusvården. I den rollen blir det svårt att vara en aktiv
förskrivare; all kontakt med brukaren och dennes nätverk sker på sjukhuset
eller via telefon och telemedicin

. Distansöverbryggande teknik som

telemedicin är väl utbyggt i länet och att logopederna är vana att använda
den tekniken för rådgivning och behandling. Om det blev möjligt för
förskrivarna att använda samma teknik som patienterna fått förskriven
skulle inträning kunna utföras strukturerat även på distans, genom att
patienten tillsammans med förskrivaren tränar på att använda strategier och
hjälpmedel i funktionell kommunikation. Den distansöverbryggande

Telemedicin är en form av videokonferens med hög bild- och ljudkvalitet och med

utökad IT-säkerhet. I Västerbotten är nätet väl utbyggt med utrustningar bland annat på alla
hälsocentraler (Å Lindqvist & M Lundström 2008).

tekniken ersätter dock inte behovet av insatser i hemmiljö. Det finns behov
av logopedresurs längre ut i vårdkedjan.

Hinder och möjligheter som har identifierats

Det finns tekniska möjligheter som vi sett men inte testat i vardagen med
projektets testpersoner. Området utvecklas ständigt och det återstår många
möjligheter som kan bli aktuella att gå vidare med i andra brukarärenden:

Vi ser behov av att arbeta vidare med teknik och metodik för att använda
grafiska kommunikations- hjälpmedel på distans, anpassat till olika grader
av kommunikativ självständighet och kognitiv nivå. Ett exempel är att dela
skärmkarta: det vore önskvärt om både brukaren och samtalspartnern kan
pekprata

med en symbolkarta som båda ser, eller om båda parter kan rita

och skriva för hand i ett delat dokument under samtalet och på ett enkelt sätt
visa bilder. Vi behöver leta stabila och enkla lösningar - eller utveckla nya?

För personer med svag språklig förmåga används ibland fotografier som ett
sätt att kommunicera på distans, t ex skicka bilder från daglig verksamhet
till anhöriga. Detta har vi inte testat i projekt. Om digitalkamera och vanlig
dator används kräver hanteringen många delmoment och assistans behövs.
Hanteringen är enklare i en smartphone/surfplatta där kameran är inbyggd
och länk till e-post eller andra sätt att dela

finns direkt från bilden.

En annan oprövad metod är videosamtal som flerpartsamtal med en
stödjande person med i samtalet på distans, som känner personen väl och
kan förtydliga.

Det har kommit nya SIP-kompatibla program för videosamtal som vi inte
testat, det vore värdefullt att undersöka om de kan vara ett komplement till
förskrivna hjälpmedel t ex för personer som vill ha mer än en
anhörigutrustning eller om en mer mobil lösning önskas.

Vi hade för avsikt att ha en ytterligare testperson för att jämföra allmänna
produkter med hjälpmedelslösningen eC mobile, men deltagandet avbröts
av personliga skäl.

Det är tekniskt möjligt att använda läs- och skrivstödjande program och
program med symbolstöd för att underlätta skriven fjärrkommunikation.

Metoden pekprat beskrevs på föreläsning på Kommunikationskarnevalen 4-5 juni 2012

av Carol Goossens. Metoden kallas på engelska ALgS, Aided Language Stimulation och
innebär att även den talande samtalspartnern pekar på symboler när den talar, för att öka
brukarens ordförråd, ge en modell för kommunikation och stärka förståelsen av begrepp.

Ett exempel på program är Instagram där man visar foton för andra och kan välja att bara

utvalda personer får tillgång till bilderna.

Sådana lösningar användes inte med testpersonerna i projektet men den
typen av lösningar efterfrågas inom den ordinarie verksamheten. Hittills har
mest Windowsprogram använts, men vi kommer att behöva hänga med i
utvecklingen av Android och iOS också. För att bli funktionellt i vardagen
behöver brukaren ha tillgång till stödet utan att behöva klippa och klistra
och hoppa mellan olika program. Här finns behov av produktutveckling.

En teknisk lösning som skulle kunna göra det enklare att använda privat
hårdvara är virtualisering, där man använder ett fristående operativsystem
för att endast köra hjälpmedelsprogrammen utan att resten av datorn
påverkas. Det är annars svårt att installera avancerade hjälpmedelsprogram i
datorer som används av en familj, där t ex fotografier och personliga
dokument riskerar att försvinna om hjälpmedelsprogrammet kraschar. Det
är svårt att få fungerande rutiner för backup och kontroll över kompatibilitet
som rör hårdvaran.

Urvalet av testpersoner gjordes med referensförskrivarna och vi kunde bara
ha ett begränsat antal testpersoner. Exempel på brukargrupper som vi haft i
åtanke i våra workshops och egna tekniktester men som inte finns med
bland testpersonerna är: personer med cochlea-implantat, personer som
blivit döva eller hörselskadade i vuxen ålder och inte är teckenspråkiga,
personer med kombinerad syn- och hörselskada (”dövblinda”), personer
som behöver stödjande program för att kunna läsa och skriva och personer
som endast har talsvårigheter men bibehållen språklig förmåga (t ex efter
kirurgi i mun och hals). Till viss del kan erfarenheterna från projektet
överföras även på de grupper som inte representerats av testpersoner, men
det går inte att förutse alla problem och lösningar. Det kommer ständigt nya
program och anpassningar som skulle kunna användas vid komplexa
problematiker, dessa har vi endast orienterat oss i men inte testat i vardagen
eftersom våra testpersoner inte hade de behoven. Detta projekt är bara
början, verksamheten kommer att behöva arbeta intensivt och fortlöpande
med att kombinera ihop anpassade allmänna produkter för särskilda behov.

Hinder och möjligheter som har identifierats men inte åtgärdats

Det vanligaste praktiska hindret var att Internetuppkopplingen var för dålig
för att ge god bild- och ljudkvalitet, särskilt om mobilt bredband användes
eller om samtalspartnern befann sig där 3G-nätet hade dålig täckning eller
var hårt belastat. Det hjälpte inte att frågor om uppkopplingskvalitet fanns
med i checklistan, videosamtal verkar ställa högre krav på nätet än annan
datoranvändning som testpersonerna och deras samtalspartners ägnar sig åt.

Eftersom logopederna i den specialiserade sjukhusvården främst har kontakt
med patienter i ett akut skede kommer vuxna personer i andra delar av
vårdkedjan inte i kontakt med förskrivare av alternativ telefoni. Risken är
stor att de arbetsterapeuter som arbetar i kommun och primärvård inte heller
uppmärksammar behovet av fjärrkommunikation utan fokuserar på andra
dagliga aktiviteter i hemmiljön. Sjukhusens logopeder ingår inte i
hemrehabilitering, vuxenhabilitering och i kommunal omsorg och
rehabilitering och saknar därför kontakt med stora delar av målgruppen. När
hemsjukvården i Västerbotten inom kort kommunaliseras vore det önskvärt
att bygga nya team där logoped finns med, för de patienter som behöver sina
insatser hemma. Det finns även möjligheter till förändring när
Habiliteringscentrum skapas där Barn- och Ungdomshabiliteringen finns
tillsammans med Särskilt Stöd och Habilitering för vuxna (SoH).

För att förskrivarna ska kunna stödja brukare i att använda allmänna
produkter behöver de själva ha tillgång till produkterna och ha kunskap och
tekniskt stöd för att kunna använda dem aktivt. När texttelefon och fax var
de huvudsakliga hjälpmedlen passade lösningarna bara en smal
brukargrupp, när det finns tekniska lösningar för fler behov ökar kraven på
förskrivarna och därmed behovet av metod- och teknikstöd från
Hjälpmedelsverksamheten. Vi förväntar oss en omprioritering mot billigare
lösningar, men till fler och därmed en större tidsåtgång än i dagsläget.

Även andra organisationer är viktiga för att uppnå goda resultat. Vi har haft
hjälp av särskolans personal för att introducera videosamtal för ett par
elever. Sedan har ansvaret för den fortsatta användningen legat hos
familjerna och ungdomarnas assistenter. Om videosamtal användes som ett
pedagogiskt verktyg i undervisningen och om det användes i
korttidsboenden, hemma och inom skolan skulle ungdomarna vara vana att
fjärrkommunicera när de övergår till vuxenliv och andra boenden.

Vi har sett behov av samarbete med universitetsutbildningar och
leverantörer för att anpassa program och göra egna appar och gränssnitt,
men fick avslag på den delen av vår projektansökan. Vi kontaktades under
projekttiden av studenter som fick förslag på hur kommunikationsappar
skulle kunna vara utformade, men vi fortsatte inte samarbetet.

Vi har inte involverat Tolkcentralen i det praktiska tekniktestandet.
Tolkcentralen i Västerbotten hade 2011 ett projekt om texttolkning på
distans med ny teknik och vi har träffats för att utbyta erfarenheter. När vi
tekniktestat har vi ringt upp tolk på bildtelefoni.net via några SIP-
kompatibla program (Jitsi och Linphone).

Vi har haft ett informationstillfälle för Afasiföreningens ProvaPåRums-
värdinnor

från Västerbotten och Västernorrland. Det vore positivt om

videosamtal användes i ProvaPåRummen och om Afasiföreningen hade
studiecirklar för personer med afasi och deras anhöriga. Även andra
intressegrupper och brukarorganisationer skulle kunna inspirera sina
medlemmar till att våga prova videosamtal och annan fjärrkommunikation,
det behöver inte alltid vara en insats från hälso- och sjukvård.

Vi har inte undersökt vilket stöd som finns från andra samhällsinstanser,
som vilka merkostnader man kan ansöka om handikappersättning för och
vilka alternativa finansieringsvägar det finns. Vi har heller inte undersökt
hur biståndsbedömare ställer sig till att bevilja tid av hemtjänst eller
boendestöd för att assistera vid videosamtal.

På ett mer övergripande plan, gärna på riksnivå, behövs en
omvärldsbevakande grupp som konfronterar leverantörer med
förbättringsbehov och fortsätter att bearbeta dessa. Det behövs en
gemensam kraft som lyfter tillgänglighetsperspektivet både för
”hjälpmedelsprodukter” och ”allmänna produkter” t ex påtalar problem i
gränssnitt, kortkommandon som krävs för alternativa styrsätt och behov av
förenklingar och inställningar.

Analys och slutsatser

Brukarens perspektiv

För gruppen döva är behoven idag väl tillgodosedda, de har idag
möjlighet att kommunicera i hemmet med totalkonversationsprodukter,
som fungerar mot bildtelefoni.net. De önskemål som kommer gäller
förskrivning av mobila allmänna produkter som komplement till deras
enhet i hemmet. I dagsläget godkänns endast en huvudutrustning per
person. De brukare som så önskar kan köpa egna smartphones eller
surfplattor och använda en programvara som följer med den förskrivna
huvudutrustningen.

Gruppen med tal- och språksvårigheter är en spretig grupp med olika
funktionsnedsättningar och förmågor. De flesta har behov av att

En öppen verksamhet som finns i de flesta av länets kommuner dit personer med afasi får

komma för stimulans och aktivering. Det finns tillgång till datorer med träningsprogram
och man umgås och får möjlighet att skapa sociala kontakter.

kommunicera med talande personer som använder vanliga
kommunikationssätt som telefon, SMS eller e-post. De anpassningar som
går att göra för att öka tillgängligheten är inte så kända hos allmänheten och
förskrivare. Fler skulle kunna vara mer delaktiga med mer stöd.

Bland vuxna är det bara i den specialiserade sjukhusvården det finns
förskrivare av alternativ telefoni. Denna kontakt sker oftast i ett akut skede
av ett sjukdomsförlopp när andra frågor än fjärrkommunikation i hemmet är
högre prioriterade. Därför skulle brukarna behöva förskrivare längre ut i
vårdkedjan som är specialiserade på kommunikation.

För barn och ungdomar med kommunikationssvårigheter vore det positivt
att komma igång med en fungerande fjärrkommunikation redan i
barndomen för att få möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga
även på distans, med tillgång till det stöd som finns från familj, assistenter
eller skola. Det skulle kunna underlätta övergången till eget boende att ha
fungerande sätt att vara i kontakt med sin familj. I dagsläget är det främst
personer som har behov av grafisk kommunikation som får hjälpmedel för
fjärrkommunikation inbakat i sina direktkommunikationslösningar (t ex ett
överlägg med telefonfraser eller SMS-funktion i en pratapparat).
Videosamtal skulle vara ett möjligt fjärrkommunikationssätt för många
personer vars bästa uttryckssätt är kroppsspråk, naturliga signaler och
tecken. Idén behöver väckas hos förskrivare, anhöriga och brukare om att
fjärrkommunikation är möjlig även vid dessa funktionsnedsättningar.

De testpersoner som använt videosamtal mest har uppskattat att starka sidor
hos testpersonerna har tagits tillvara i kommunikationen och de har fått
ökad delaktighet. Mer erfarenhet behövs av hur videosamtal kan användas
för personer med en låg självständighet i sin kommunikation och om hur
grafiska kommunikationshjälpmedel bäst används på distans. Videosamtal
är ingen universallösning, några av testpersonerna föredrog att använda sina
tidigare fjärrkommunikationssätt (talad telefoni, SMS, e-post, förskriven
bildtelefon). Brukarna behöver få prova för att veta vad som passar dem.

Fritt val

Det finns inte politiskt beslut om införande av fritt val i Västerbotten. Andra
landstings delprojekt har beskrivit förutsättningarna.

Behov av stöd vid användande av konsumentteknik

Under projekttiden har det behövts stöd till assisterande personer

(assistenter, föräldrar) och anhöriga (de som ska vara samtalspartners på
distans). Det räcker inte att inrikta sig på brukaren.
Tillgång till tekniskt stöd behövs, exempel på insatser har varit
routerkonfigurering, nätverk och inställningar med wifi och bluetooth som
råkat stängas av. Detta är tekniska problem som varje användare, oavsett
funktionsnedsättning, kan råka ut för.

I Västerbotten har vi under många år gett möjlighet att förskriva olåsta
lösningar där brukaren får program för alternativ telefoni installerat på en
dator. Om brukaren laddar ner andra programvaror och använder datorn till
annat än alternativ telefoni uppstår supportbehov av allmän karaktär, som
virus, uppdateringar, filer som försvinner och liknande. Hittills har denna
support utförts av tekniker i Kommunikationsteam DRC och varit
kostnadsfri. Supporten har då säkerställt att utrustningen fungerar som ett
hjälpmedel men även gett en personlig frihet till användaren att använda
andra kommunikationsvägar.

Det finns egentligen inget i Socialstyrelsens riktlinjer som hindrar att
stimulansbidraget för alternativ telefoni används även för hårdvara till
personer med tal- och språksvårigheter. Men om samma kriterier tillämpas
på området alternativ telefoni som på övriga hjälpmedelområdet är
dator/surfplatta/smartphone med ett konsumentprogram (som Skype eller
Tango) allmänna produkter som ska bekostas av brukaren själv.
Förskrivaren kan ge råd och träning i användning och kan konsultera
Hjälpmedelsverksamheten för anpassning och metodstöd. Idag ger
logopeder t ex råd om hur digitalkamera kan användas i kommunikation,
utan att kameran förskrivs som hjälpmedel. Vi tror att det för många
personer skulle vara angeläget med inspiration och rådgivning, produkterna
finns i många fall redan i hemmen. I vårt projekt hade alla testpersoner och
samtalspartners tillgång till någon dator i sitt hem som gick att använda för
videosamtal, även om vissa behövde kompletteras med webbkamera eller
hade för långsam Internetuppkoppling för att ge god kvalitet. Vi tror att
utvecklingen går mot att det som erbjuds som samhällsfinansierat inte i
första hand är produkten utan rådgivning, metod och tekniskt support. För
ett fåtal kan allmänna produkter inte användas rakt av, resurserna bör
prioriteras till dem.

Förskrivning, fritt val, stöd

Vi har testat konsumentteknik för alternativ telefoni för att undersöka om
den tillgodoser brukarnas behov.

De flesta av våra testpersoner använde inte videosamtal innan testperioden,
trots att tekniken funnits i många år och används av allmänheten. De hade
redan hårdvara som fungerade för videosamtal. I flera fall har det räckt att
familjerna fått idén och hjälp att komma igång, sedan har de arbetat vidare
med att bygga upp kontaktnät och själva hjälpt närstående att komma igång
med tekniken utan att vi varit involverade.

För några behövs anpassningar och stöd med inträning, medan andra kan
använda program och hårdvara som de är. Många brukare skulle kunna
komma igång med videosamtal på egen hand med inspiration och råd från
en förskrivare, på samma sätt som man idag arbetar t ex med digitalkameror
utan att de förskrivs som hjälpmedel. Gruppvisningar, manualer och
inspirationsfilmer skulle vara möjliga informationsvägar tills förskrivarna
blivit vana vid arbetssättet. Vid mer komplexa lösningar kan konsultation
med Hjälpmedelsverksamhetens kommunikationsteam behövas.

Vi tror att många personer som idag använder kommunikationshjälpmedel
skulle ha nytta av videosamtal som ett komplement eftersom det kan ge ett
mer funktionellt sätt att umgås socialt i realtid på distans. För
informationsöverföring behövs dock även andra mer komplexa system och
metoder, trots att det går långsammare.

En annan grupp som vi särskilt vill lyfta fram är de som varken kan tala i
telefon eller kommunicera snabbt och korrekt med skrift eller tecken.
Risken är att deras (och deras anhörigas) behov av att fjärrkommunicera inte
uppmärksammas eftersom de inte använder kommunikationshjälpmedel.

Projektresultat - framtida arbete inom

landstinget/regionen

Efterfrågan på mobilare fjärrkommunikationslösningar inom Alternativ
telefoni är stadigt ökande. Prestanda i dagens mobila enheter är
sådan att videokomprimering kan klaras av ganska enkelt, det som nu
är flaskhalsen är de begränsningar som finns i det mobila nätet. Vi
har tidigare nämnt det nya video codec som är beräknat att vara klart
till februari 2013 (HEVC), med detta finns förhoppning att verklig
mobil videokommunikation skall bli en verklighet. För fjärrkommunikation
med text och ljud (SMS, e-post eller telefonsamtal med samtalshjälpmedel)
finns det idag några produkter som kan användas mobilt, men det vore
önskvärt att produkter och gränssnitt vidareutvecklas.

Efter detta projekt har kompetensen ökat och kommer att fortsätta att öka
med de planer som finns på utbildning och informations spridning till
förskrivare. Dock krävs ett kontinuerligt arbete för att hålla sig ajour med
teknikutvecklingen och dess tillämpningar inom området.

Även inom andra behovsområden finns förhoppningar om att den nya
tekniken med surfplattor, smartphones och appar till dessa ska ge bättre,
smidigare och billigare lösningar än de hjälpmedel som vanligtvis förskrivs.
Det kan gälla direktkommunikation, läs- och skrivstöd, kognitivt stöd,
alternativa styrsätt, omgivningskontroll eller träning och stimulans. Det
finns därför behov av att fördjupa sig fortlöpande i området inte bara om
alternativ telefoni utan hur den nya tekniken kan användas på andra sätt.

Frågor om hur vi ska se på appar/surfplattor/smartphones är aktuell i olika
sammanhang och vid pressläggning av denna rapport är policyn inte klar.
Inom hjälpmedelsverksamheten diskuteras det i ledningsgruppen och i de
team som berörs. Politiskt kommer Nämnden för Hjälpmedel och
Funktionshinder att involveras. Vid möte med länets arbetsgrupp i
Elektronisk Kommunikation (som hanterar alternativ telefoni) kommer
berörda verksamheter att diskutera implementering. Barn- och
Ungdomshabiliteringens förskrivare och sjukhusens logopeder kommer
också att involveras. Frågan är även aktuell vid regionmöte i policyfrågor.

Utvecklingen av program/appar går snabbt. Den kartläggning vi gjorde för
ett år sedan av program för videosamtal är redan inaktuell. Glädjande nog
håller ett webbforum

på att skapas för att möjliggöra att personer med

kommunikationssvårigheter och deras omgivning själva kan hitta och dela
med sig av uppdaterad, relevant och lättillgänglig information om olika
appar som ger kommunikationsstöd. I väntan på detta webbforum måste vi
använda andra forum för utbyte, som Facebookgrupper, bloggar, e-postlistor
och sammanställningar från olika resurscentra.

Att utforma en lättläst manual med instruktioner steg-för-steg i bild tar
många timmar - och sedan förändras programmet. Det vore bäst om
programutvecklarna själva gjorde instruktionsfilmer (på svenska, gärna även
med teckentolkning och med text på lättläst svenska). I de fall där
utvecklarna inte tar det ansvaret vore det värdefullt med ett samarbete på
riksnivå med någon form av delning av manualer.

Förskrivarna (och därmed även hjälpmedelsverksamheten) får en annan roll
när det är konsumentprodukter som efterfrågas. Ett intressant sätt att
utveckla kunskap är att arbeta med ärendegrupp (Risberg & Burvall 2008). I

.”Appar för kommunikation - ett webbforum” i Hjälpmedelsinstitutets regi

en ärendegrupp deltar 5-7 förskrivare och med två konsulenter. Gruppen
möts (fysiskt eller i videokonferens eller telefonmöte) 3-4 gånger med en
månad mellan mötena. Alla bidrar med både frågeställningar och förslag på
lösningar och mellan träffarna arbetar de med sina ”ärenden”. Hittills har
ärendegrupp endast använts för arbetsterapeuter som arbetar med kognition
men det vore möjligt att tillämpa på området alternativ telefoni.

Ett bredare sätt att sprida kunskap som provats i andra verksamheter är
”app-öppet” eller ”app-otek” dit förskrivare och/eller allmänhet välkomnas
för att orientera sig i ny teknik. I Västerbotten har vi Sveriges största
permanenta hjälpmedelsutställning, HjälpmedelsCentrum Norr (HCN), med
kurslokal och både planerad och öppen verksamhet. I oktober håller Barn-
och Ungdomshabiliteringen en utbildningsdag för sina arbetsterapeuter,
logopeder och pedagoger tillsammans med Hjälpmedelsverksamheten på
HCN där de får lära sig använda surfplattor och program för olika
behovsområden (och vårt projekt presenteras). Liknande utbildningsdagar
skulle kunna hållas för fler verksamheter. Redan idag finns information om
alternativ telefoni i visningsmiljön på HCN, detta skulle kunna utökas med
exempel på konsumentprodukter och anpassningar.

I första hand är det förskrivarnas uppgift att vara skickliga på kartläggning
och behovsbedömning. Den tekniska utvecklingen går för snabbt för att
varje enskild förskrivare ska hålla sig uppdaterad på de senaste lösningarna.
Men för att kunna handleda sina brukare/patienter behöver förskrivarna
ändå ha tillgång till tekniken själva och vara aktiva användare, med stöd av
expertfunktioner ( t ex kommunikationsteam DRC). I nuläget är det ovanligt
att förskrivarna har tillgång till smartphones eller surfplattor, men detta är
på väg att förändras.

Om landstingets personal vill använda t.ex. Skype eller Tango, dyker
svårigheter upp. I det interna nätverket på landstinget begränsas idag
möjligheterna att använda konsumentprodukter. Detta beror på IT-policy
och brandväggar. Ett ”patientnät” finns delvis utbyggt som inte har några
begränsningar ut mot Internet, men det är inte heltäckande och personalen
får inte använda sina arbetsdatorer på det nätet. De smartphones/surfplattor
som finns hos personalen har inga begränsningar vad gäller
installationsmöjligheter. Däremot så ingår endast 1 Gb surfmängd i
abonnemanget, detta kan dock utökas om behov skulle finnas enligt
ansvarig på landstingets teleenhet.

Hjälpmedel och/eller konsumentteknik

Det är viktigt att utgå från brukarens behov, de samtalspartners denne har
och de tekniska förutsättningarna hos de olika parterna och välja lösningar

flexibelt. Problemlösningsmodellen

och landstingets prioriteringsnivåer

är två bra verktyg. Vi har också utformat en checklista, se bilaga, som stöd
för förskrivarnas kartläggning.

Rena tekniska begränsningar som bandbredd har försvårat användandet. En
slutsats är att mobilt bredband och 3G-nätet i dagsläget inte är tillförlitligt,
fast Internetuppkoppling och wifi behövs för att vara säker på att kvaliteten i
bild och ljud blir tillräcklig.

Att köpa en smartphone eller surfplatta kan vara en stor utgift för en person
med små inkomster, samtidigt som det i många fall blir en billigare lösning
att kombinera ihop en allmän produkt med appar och tillbehör istället för att
använda en hjälpmedelsprodukt som bara har en funktion. När man
diskuterar finansiering blir det viktigt att särskilja vad som är ett ansvar
enligt Hälso- och Sjukvårdslagen och vad som hör till Socialtjänstlagen.

Det var lättare att avgränsa vad som var hjälpmedel och vad som var
egenansvar när hjälpmedelsprodukterna bara kunde en sak (t ex en
bildtelefon, ett påminnelsehjälpmedel, en dörröppnare eller ett
samtalshjälpmedel). Nu börjar det komma appar och tillbehör till surfplattor
eller smartphones som har liknande funktioner som
hjälpmedelsprodukterna. Är det rimligt att säga ”ditt behov motsvaras
antingen av den här en-funktions-hjälpmedelsprodukten eller den här
allmänna produkten (en smartphone med en app och ett tillbehör).
Hjälpmedelsprodukten kostar 26 000kr, den kan du få förskriven.
Smartphonelösningen kostar 6000kr, den måste du bekosta själv.”

Vi står inför ett paradigmskifte. Det gäller att hålla i fokus att det handlar
om att tillgodose behov, inte ett ställningstagande till vissa produkter.

Frågan om konsumentteknik kontra hjälpmedelsprodukter är tveeggad. På
ena sidan så minskar kostnaden för landstinget, vad gäller produkter, om
man använder konsumentteknik. Däremot så kan man se ett ökat behov av
utbildning samt teknikstöd, som kostar i form av personal. Sedan, beroende
på funktionshinder, så kan man se ett behov av större anpassningar till
konsumentprodukter än till hjälpmedelsprodukter och mer återkommande
sådana. T.ex. gjordes i Västerbotten ett försök för några år sedan att förenkla
hanteringen av Windows Live Messenger

till personer med afasi,

Gemensam problemlösning vid alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), G

Zachrisson, B Rydeman, E Björck-Åkesson, Hjälpmedelsinstitutet 2002, best nr 02206

Västerbottens läns landstings prioriteringsnivåer för hjälpmedel och skalor för

bedömning finns på

http://www.vll.se/default.aspx?id=26401&refid=26414

Programmet hette då MSN och är ett program videosamtal och för chatt i text.

http://windows.se.msn.com/windowslive/

programmet styrdes med hjälp av ett programmerbart numeriskt
tangentbord. Anpassningen fungerade bra till en början, när sedan
programmet uppdaterades så ändrades förutsättningarna och anpassningen
fick göras om. När gratisprogram används istället för särskilda
hjälpmedelsprogram finns det mindre möjligheter att påverka utvecklarna,
de vill göra lösningar som är attraktiva för allmänheten och har inte
personer med särskilda behov som huvudkund. Om program med öppen
källkod används finns möjlighet att programmera om delar av programmen
och säkerställa att de fungerar för brukargrupper med särskilda behov.
Ett annat exempel på hur oförutsägbart det är att arbeta med
konsumentteknik och appar är utvecklingen av programmet Tango Video
calls

. Vi valde programmet för att det hade ett enkelt gränssnitt, bara röst-

och videosamtal, och fungerar mellan Android, iOS och Windows. Ett år
senare kan man i iOS- och Androidversionerna även chatta med text, spela
in och skicka videomeddelanden och komplettera videosamtalen med
rörliga animationer (t ex en skrattande apa som svingar sig över skärmen
under samtalet). De nya finesserna gör programmet mer komplicerat men:
- för dem som kan läsa och skriva är textchatt ett gratis alternativ till sms.
- att skicka ett videomeddelande kan vara ett alternativ till att spela in ett
meddelande på en telefonsvarare eller skicka ett sms. Hjälpmedel för
GAKK kan användas i videomeddelandet och personen kan göra
omtagningar tills meddelandet blir som man tänkt. Inspelade
videomeddelanden kan också vara ett alternativ till videosamtal, om
Internetuppkopplingen är för dålig för att ge tillräcklig kvalitet i realtid.
- animationer ger nya sätt att skoja med varandra utan ord. Bilderna är
rörliga med ljud och säljs i olika teman som kärlek, födelsedag eller jul.
Programmet är inte framtaget för personer med särskilda behov och
utvecklas därför utifrån vad allmänheten efterfrågar, vilket för vissa ger nya
möjligheter medan det blir för komplicerat för andra.

Analys och slutsatser

Surfplattor och smartphones kan med rätt program och tillbehör motsvara
vissa av dagens enfunktionshjälpmedel till en bråkdel av priset och
samtidigt både ha ett bredare användningsområde och vara mer socialt
accepterade.

Tango Video Calls är ett program för chatt i text och som videosamtal.

http://www.tango.me

I dagsläget kan inte konsumentprogrammen helt ersätta de förskrivna
bildtelefonerna; utrustningarna behöver fungera mot tolk och mot andra
personer inom den teckenspråkiga världen (interoperabilitet). De personer
som kan använda texttelefoni behöver förmedlingstjänst för texttelefoni för
att kunna nå vem som helst. Dessa tjänster saknas för
konsumentprogrammen.

Den största nyttan av videosamtal ser vi för de personer som inte skriver
tillräckligt snabbt eller korrekt för att använda texttelefon eller textbaserade
kommunikationshjälpmedel. Även för personer som har förmåga att
använda skrift eller andra grafiska kommunikationssätt kan videosamtal
med textchatt ge ett trevligare sätt att umgås på distans, samtalspartnern får
möjlighet att se personens reaktioner och samspelet kan löpa smidigare när
man ser om den andre skriver.

Det behövs fortsatt utveckling av gränssnitt och metodik som utgår från
olika grader av partnerstöd i kommunikationen. Både brukaren, assisterande
personer och samtalspartners kan behöva träning i att använda andra
kommunikationssätt på distans och det behöver göras tekniskt smidigt (t ex
att pekprata med symboler, dela bilder eller använda talande
samtalshjälpmedel).

Policy

Policyn är inte klar. Intentionen från Hjälpmedelsverksamheten är att
tillämpa de tidigare riktlinjerna anpassade till nya möjligheter: att utgå från
behov snarare än diagnoser och att söka hållbara hjälpmedelslösningar
snarare än hjälpmedelsprodukter.

Hårdvara (dator, surfplatta eller smartphone) är egenansvar men kan
i vissa fall ingå som en del i en helhetslösning om det ger en hållbar
hjälpmedelslösning som tillgodoser behoven bättre och billigare än
ett traditionellt hjälpmedel.

Det kommer att behövas kriterier för när ett förskrivet hjälpmedel
ersätts av en nyare produkt, både relaterat till produktens livslängd
och ändrade behov hos användaren.

Det kan bli aktuellt att erbjuda ett val mellan ett traditionellt
hjälpmedel med en låst funktion eller en öppen lösning där support
inte ingår i samma grad. Utbildning till förskrivare och checklistor
som vägledning i valet mellan låsta enfunktionslösningar och öppna
lösningar kommer i så fall att behöva utformas inom alla tillämpliga
behovsområden.

Viss support kan komma att avgiftsbeläggas, som är av allmän
karaktär och inte direkt kopplad till hjälpmedelsfunktionen.

Någon form av egenavgift på produkter kan komma att föreslås.

Det kan bli aktuellt att använda Socialstyrelsens stimulansbidrag för
alternativ telefoni för blandade när- och
fjärrkommunikationslösningar, t ex betala vissa delar av
utrustningen med stimulansmedel.

Aktiviteter för implementering

I mötet med referensförskrivarna har vi sett många beröringspunkter mellan
de olika verksamheterna och professionerna. Det finns gemensamma forum,
nätverk med återkommande träffar. Vi kommer att arbeta vidare i de
befintliga forum som finns för att inspirera till att använda ny teknik och att
uppmärksamma behovet av fjärrkommunikation.

En satsning behövs för att uppmärksamma förskrivare på ”nya”
brukargrupper som inte kunnat använda traditionell alternativ
telefoni (fax, texttelefon). För många brukare kommer det räcka att
få råd om videosamtal från sin förskrivare, sedan kan de testa själva.
Andra kommer att behöva hjälp med utprovning, anpassning,
installation och inträning.

Forum för ömsesidigt lärande där konsulenter, tekniker och
förskrivare utbyter erfarenheter. Det kan t ex ske i form av
seminarier eller ärendegrupper. Förskrivarna kommer att erbjudas
möjlighet till detta under vintern 2012.

Gruppvisningar om alternativ telefoni och ny teknik, liknande de vi
tidigare gjort för läs- och skrivhjälpmedel och samtalsapparater. Vi
har både erfarenhet av visningar öppna för allmänheten, för
nätverket runt en brukare eller för blandade grupper med förskrivare
och anhöriga runt flera brukare.

Filmen som spelats in i samband med projektet kan användas i
förskrivarutbildningar och andra utbildnings- sammanhang. Länk till
filmen kan spridas till förskrivare.

Korttidslån av hjälpmedelslösningar, även för behovsområden där
hårdvara är ett egenansvar. Råd eller utprovningshjälp för att hitta
lösningar och möjlighet att testa i vardagen, där förskrivaren lånar en
produkt (t ex en surfplatta med lämpliga appar) under en avgränsad

period och tillsammans med brukaren och dennes nätverk utvärderar
om produkten motsvarar behovet.

Teamen kommer att behöva avsätta tid för fortlöpande
internutbildning i ny teknik, hur allmänna produkter kan anpassas
för att tillgodose behov hos brukare. Det behövs även stödfunktion
som ger utbildning och information. Detta arbete är det inte rimligt
att den enskilde förskrivaren gör.

Det behövs omvärldsbevakning för att bevaka funktionaliteten hos
produkter/appar, leta nya lösningar och hålla dialog med tillverkare.
Denna funktion behöver till viss del centraliseras, t ex i HI:s regi.

Fjärrkommunikation är ett behovsområde som lyfts fram tack vare detta
projekt. Brukargruppen är bred och förmågorna och behoven skiftande. Vi
behöver fortsätta söka smidiga sätt att kommunicera där personens bästa
kommunikationssätt kan användas. Om program, tillbehör och produkter
kombineras till individuella lösningar kan många fler få tillgång till den
delaktighet som fjärrkommunikation ger möjlighet till. Ett problem är att
kombinationslösningar lätt kan bli för komplexa, mer praktiskt arbete och
produktutveckling behövs för att hitta funktionella lösningar.

Vi tror att arbetet på sikt kommer att förskjutas mot mer av stöd och
kunskapsöverföring och mindre av hantering av hjälpmedelsprodukter.

Vi står inför ett paradigmskifte och detta är bara början.

Bilagor

Checklista vid förskrivning av alternativ telefoni

Referenslista

Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i teori och praktik,
Boel Heister Trygg; Ida Andersson; Lisa Hardenstedt; Maja Sigurd Pilesjö,
Handikappinstitutet 1998

”Som en snorkel till omvärlden”, en kvalitativ studie av brukares
erfarenheter av hjälpmedel för fjärrkommunikation, Maja Karrberg & Justin
Parry, magisteruppsats i logopedi, Umeå Universitet 2006 (laddas ner från

http://www.clinsci.umu.se/digitalAssets/48/48692_45kurs4.pdf

)

Koppla upp! Introduktion till logopediska videomöten Åsa Lindqvist och
Margit Lundström, Västerbottens läns landsting februari 2008