Allergi

Orala antihistaminer har lång duration och lindrar allergiska reaktioner i hela kroppen. Antihistaminpreparat utgör basen för behandling av allergisk rinokonjunktivit. Om behandlingseffekten inte är tillräcklig ges tillägg med lokalbehandling för ögon och/eller näsa, se nedan. Antihistamin kan även användas som akut behand­ling vid allergiska reaktioner av olika svårighetsgrad och i viss mån även profylaktiskt inför allergenexponering.

De moderna antihistaminerna som finns på marknaden är effektmässigt tämligen likvärdiga och tolereras oftast väl. Som regel rekommenderas nyare antihistaminpreparat där loratadin och desloratadin i normaldosering inte har någon påvisad sederande effekt. Även vid urtikaria är icke-sederande antihistaminpreparat förstahandsval, men behöver ofta ges i en högre dosering, 2–4 gånger normaldos av antihistamin (gäller även för barn. Vid långvarig off-label dosering bör barnläkare konsulteras). De äldre, mer sederande antihistaminerna som exempelvis Tavegyl och Atarax, kan vara indicerade vid svår nattlig klåda.

[1]             receptfri

Perorala antihistaminer kan ha god effekt vid lätt till måttligt svår allergisk konjunktivit. Vid otillräcklig effekt eller där ögonsymtom förekommer som enda allergimanifestation ges lokalbehandling med ögondroppar, som har mastcellsstabiliserande eller antihistaminerg effekt.

Ögondroppar utan konserveringsmedel passar för kontaktlinsbärare. Natriumkromoglikat är ett receptfritt mastcellsstabiliserande preparat som finns utan konserveringsmedel både i endospipetter (Lecrolyn) och i flaska (Lecrolyn Sine).

Av antihistaminer för lokalt bruk (ögondroppar) innehåller emedastin engångspipetter ej konserveringsmedel och rekommenderas därför till kontaktlinsbärare. Levokabastin är receptfri och har ingen åldersgräns men innehåller konserveringsmedel.

Mastcellsstabiliserande preparat och antihistaminer kan kombine­ras vid svår allergi.

Vid svåra allergiska besvär kan allergenspecifik immunterapi bli aktuell.

[1]             receptfri
[2]             fri från konserveringsmedel

Perorala antihistaminer är förstahandsbehandling vid allergisk rinit. Vid otillräcklig effekt skall kompletterande lokalbehandling ges. Nasala steroider har bättre effekt på nästäppan än antihistaminspray och har få biverkningar. Nasala steroider är ej godkända för barn under 3 år. Barn i växande ålder som behandlas kontinuerligt mer än 3 månader/år med nasal steroid bör kontrolleras med avseende på tillväxt minst två gånger per år. Tänk på total steroiddos om barnet samtidigt behandlas med steroidpreparat för astma. Viss erfarenhet talar för att mometason (Nasonex) eller flutikason (Avamys) givet en gång per dygn, på morgonen, skulle kunna ha en fördel framför budesonid hos barn som står på högre dos inhalationssteroid med tanke på eventuell tillväxtpåverkan.

[1]             receptfri

Montelukast har sämre effekt än antihistaminer mot allergisk rinit men kan absolut vara av värde för barn i skolåldern att prova off-label i tillägg till övrig maximal behandling om denna har haft otillräcklig effekt, särskilt då astmatendens inte så sällan är associerad med rinit. 

Systemiska steroider vid svår pollenallergi rekommenderas inte till barn. Depåpreparat för injektion är kontraindicerade till barn i växande ålder och rekommenderas inte till vuxna (otillräcklig doku­mentation och risk för systembiverkningar).

Hos vuxna vid uttalade allergibesvär trots ”trippelbehandling” (dvs. mastcellsstabiliserande ögondroppar som påbörjas minst 3–4 veckor före pollensäsong (vid ögonbesvär), högdos antihistamin som påbörjas 1-2 veckor före och nasal steroid som påbörjas 1 vecka före pollensäsong (vid näsbesvär)) kan man prova att ge oral steroidkur. Rekommenderad behandling till vuxna är T. Betapred 1–2,5 mg (dosering styrs av symtomens svårighetsgrad) i 3–7 dagar. I undantagsfall kan steroidkuren förlängas i upp till 14 dagar.

Om behov finns av mer än 1–2 veckors behandling med systemiska steroider skall allergenspecifik immunterapi övervägas.

Den enskilt viktigaste åtgärden vid behandling av anafylaxi är injektion av adrenalin intramuskulärt anterolateralt i låret så tidigt som möjligt i förloppet.
Svenska föreningen för allergologi (SFFA) har 2024 gjort omfattande revidering av riktlinjer för handläggning av anafylaxi. Se bra behandlingsrekommendationer Anafylaxi i fickformat och Nationellt vårdprogram Anafylaxi.

Autoinjektor med adrenalin bör alltid demonstreras och placeboinjektor testas. Om möjligt testas aktiv injektor (lågdos 150µg) tillsammans med sköterska, för att patienten ska känna sig trygg med handhavande, effekt och eventuella biverkningar. I SFFA Nationellt vårdprogram finns personlig vårdplan vid anafylaxi som med fördel kan användas. Det är läkarens ansvar att ordinera akutmedicinering som sedan skall gås igenom skriftligt, muntligt och praktiskt.

Alla vuxna som får adrenalinpenna nyutskrivet för anafylaxi bör ha remiss till allergimottagning för bedömning och barn med genomgången anafylaxi bör följas på barnmottagning.

Eftersom effekten av adrenalinet går ur inom 10 minuter och injektionen kan behöva upprepas, rekommenderas att patienten får utskrivet två autoinjektorer åt gången, och motiveras att alltid bära dem med sig. Barn upp till 20 kg ska förskrivas 150 µg, barn ≥20 kg och vuxna ≤60 kg förskrivs 300 µg, barn och vuxna ≥60 kg förskrivs 300-500 µg.

Antihistamin ska alltid tas när reaktionen varit av den grad att adrenalin administrerats.

SFFA rekommenderar inte rutinmässig användning av kortikosteroider vid anafylaxi pga bristande evidens. Observera att kortikosteroider ska ges till patienter med befintlig astma med astmasymtom i samband med anafylaxi. Då rekommenderas en stötdos orala kortikosteroider som del i astmabehandlingen. Obehandlad och underbehandlad astma är en av de största riskfaktorerna för allvarlig anafylaxtisk reaktion. Det är viktigt att optimera astmabehandling vid behov och att se till att snabbverkande luftrörsvidgande finns med i personliga vårdplanen.

OBS! Emerade kan för närvarande inte levereras. Patienter som förskrivits Emerade adrenalinpennor ska så snart som möjligt förskrivas adrenalinpennor av annat fabrikat. 

Sedvanlig allergibehandling med ovan rekommenderade läkemedel gäller även vid graviditet och amning och anses inte medföra risk för fostret/barnet.

Allergenspecifik immunterapi/hyposensibilisering är en effektiv behandling mot säsongsallergisymtom som inte kan kontrolleras effektivt med standardmedicinering. Behandling med injektioner av allergenextrakt ges på specialistmottagningar. Även Grazax och Itulazax som är sublinguala allergenextrakt bör startas på enhet med erfarenhet av hyposensbehandling p.g.a. risk för biverkningar framför allt vid uppstart av behandling.